Categories
Framtider

”Alla moderna bekvämligheter” – så skulle vi leva i dag för 100 år sedan

I Svenska Dagbladet den 25 juni 1926 refererar tidningens skribent till det då senaste numret av ”Vetenskapen och Livet” som delvis lyckades spå framtiden.

Huvuddelen av artikeln handlar om hur bra det kommer bli när framtidens människor har utvecklat den lätta ackumulatorn (de laddningsbara batterierna helt enkelt).

I den framtiden spår skribenten att det då går att frikoppla fabriker och andra energikrävande verksamheter från kraftkällorna.

Som exempel tar tidningen upp hur smidigt det kommer bli när vi kan ladda upp batterierna vid Zambesifallet i Afrika och sedan transportera dem ut i världen via järnväg eller fartyg.

Batterierna gör också att vi kan flyga på 15 000 meters höjd och stänga ner alla smutsiga fabriker som drivs med bensin och olja.

Men det är i slutklämmen som skribenten i ”Vetenskapen och Livet” lyckas bäst med sina spådomar.

”Men varför alls gå ut? År 2000 finnas naturligtvis levande radiobilder, trådlösa fjärrsiktsapparater och många andra oanade bekvämligheter. Men kan sitta i sin vilstol och dock samtidigt se teater och bio, bevista sammanträden och kafferep – kort sagt, låta hela världen passera revy. Enkelt, billigt och bekvämt!”

Avslutningen på Svenska Dagbladets referat av Vetenskapen och Livets artikel.
Categories
Framtider

Krisen öppnar nya framtider för oss

Kim Stanley Robinson är en amerikansk science fiction-författare kanske mest känd för Mars-trilogin: Red Mars (1992), Green Mars (1994) och Blue Mars (1996). I tidningen The New Yorker diskuterar han hur den pågående coronakrisen öppnar nya framtider för oss som civilisation.

Just nu lever vi i en värld där vi ser att vi kan göra något gemensamt för att skydda oss själva och andra mot ett osynligt virus som slår mot oss på ett delvis oförutsägbart sätt, konstaterar Kim Stanley Robinson.

För bara några månader sedan levde många av världens medborgare som om vi själva inte behövde göra något radikalt för att undvika den hotande kollapsen på grund av miljöförstöringen. Det fanns alltid någon annan längre fram i tiden som kunde lösa det åt oss, någon rikare, någon smartare.

Men Kim Stanley Robinson menar att vi nu ser hur mycket och hur snabbt vi kan förändras som samhälle för att åstadkomma en förändring.

”Viruset skriver om våra fantasi. Det som kändes omöjligt har blivit tänkbart.”

Plötsligt tar vi som samhälle del av statistiken och lyssnar på rekommendationerna från forskarna.

Visst kommer vi att återgå till någon form av det gamla normala men vi kommer inte glömma bort hur vi agerade den här våren nästa gång vi drabbas av en global shock, menar Kim Stanley Robinson.

Som science fiction-författare diskuterar Kim Stanley Robinson också i sin artikel om hur science fiction-litteraturen påverkar både författare och läsare att bli bättre på att hantera och bedöma potentiella framtider.

Inte bara nya pandemier utan även fruktansvärda symtom på miljöförstöringen, som vattenbristen i Johannesburg, är sådant som tidigare kallades science fiction men som i dag kan klassas som realism.

Han diskuterar också hur vissa idéer kräver virala uttrycksformer för att spridas. ”Flatten the curve”, eller ”Platta till kurvan” som det har blivit i Sverige, är ett sådant mem som trots att det bara är ett enkelt begrepp skapar en hel tankevärld som får hela samhället att agera gemensamt.

Själv är jag inte lika säker åt vilket håll världen går efter coronakrisen. Vi står och balanserar. Likaväl som att en utvecklad solidaritet kan blomma ut med en ökad vilja att förbättra livsvillkoren för alla, där de som tidigare sågs som utbytbara i samhällsmaskineriet äntligen får sin upprättelse, likaväl kan det slå över i en ökad isolering där vi ser oss själva som viktigast och fokus hamnar på att säkra resurserna åt oss själva, från den egna familjen utåt till nationens gränser, där det avvikande blir farligt och hotande.

Categories
Framtider

Vad kommer hända efter karantänen?

Coronakrisen har förändrat hela samhället. Och även när den värsta krisen är över och vi kan komma ut efter karantänen på riktigt kommer världen ändras i stort och smått.

Det finns många andra [Vox] [Inverse] [The Atlantic] som är mycket bättre på att spekulera i vad som kommer att ske i framtiden. Och som jag har skrivit om på sistone [1] [2], detaljerade framtidsspaningar är ofta värdelösa, men de är i alla fall roliga att skriva.

Som vanligt är det här skrivet utifrån något slags snävt stockholmsperspektiv.

Fjorton saker jag tror kommer att hända:

  • Fler cyklar till jobbet. Det går snabbare än att promenera och är säkrare än att åka kollektivt. Efterfrågan på elcyklar har gått upp. Även elmopeder säljer bra. Många städer i världen förbereder utbyggda cykelleder. [Milano, Paris, Budapest] [Helsingborg]
  • De som har bil använder den mer. Bästa sättet att isolera sig när man ska från punkt a till c via b. [Även om städer som Paris gör allt för att stoppa den utvecklingen.]
  • Fler familjer kommer att se till att deras äldre släktingar har möjlighet att delta i videosamtal så att de kan fortsätta ses även om en akut karantän införs igen. [Så här gör de i Simrishamn.]
  • Anpassade boendeformer där man kan bo kvar en längre tid av sitt liv borde bli ännu mer attraktiva än äldreboenden.
  • Biljettpriserna hos de överlevande flyg- och tågbolagen kommer i alla fall inledningsvis att höjas och det blir vanligare med avskiljare av olika slag, genom mer utrymme i första klass eller glasskärmar i andra klass.
  • Alla butiker blir även e-butiker med någon form av leverans eller hemkörning. En del finns enbart kvar som distanshandelsbolag.
  • För en del företag är coronakrisen en möjlighet att skapa en ny plan för framtiden. Som när Volvo Cars varslar tusentals anställda och säger att de ska satsa hårdare på elbilar och självkörande bilar i framtiden.
  • Konsulttjänster blir mindre eftertraktade och fasta anställningar känns tryggare.
  • Färre möten på jobbet. Vi klarar oss utan dem.
  • Det helt öppna kontorslandskapet ersätts av ett mer slutet. Antingen med större avstånd och markerade zoner eller helt enkelt genom avskiljare av plexiglas eller liknande.
  • Folk som kan fortsätter jobba hemifrån i större utsträckning än tidigare. En eller flera dagar i veckan. Acceptansen ökar från företagen som ser att de vågar lita på sina anställda och de anställda ser att de får lika mycket eller mer gjort hemifrån.
  • Företag som beställer digitala projekt blir noggrannare med att projektet ska löna sig direkt. Fler uppdragsgivare beställer konverteringsanalyser för att ta fram databaserade hypoteser som ökar chansen att man lägger pengarna på rätt saker.
  • Företag som hyr in konsulter kommer att vilja betala i någon form av vinstdelning i stället för en timpeng. (Tack till Martin Palacios för den här!)
  • Den här är jag mer osäker på, men kommer det att bli mer attraktivt att jobba nära hemmet snarare än att jobba i centrum av storstäder, även om innerstadsjobbet är bättre betalt?

Fyra saker jag hoppas kommer att hända

  • Det blir vanligare med dörrar som öppnas utan att man rör dem. Antingen genom traditionella celler som bryts när man närmar sig eller att de öppnas automatiskt när man blippar upp dem (om de har en blipp) eller kompletteras med öppningsknappar som man trycker på med foten för att öppna dörren automatiskt. Inför åtminstone de här mekaniska fotöppnarna.
  • Det sociala stigmat kring att bära munskydd försvinner i Sverige.
  • Kollektivtrafiken byggs ut. Införandet av självkörande tåg i Stockholms tunnelbana accelererar. Fler bussar och tåg, mindre trängsel.
  • Att personalen i sjukvård, äldreomsorg och alla andra som jobbar med riskgrupper får kraftigt höjda löner och bättre arbetsförhållanden.
Categories
Framtider

Om att spå framtiden – ”En anmärkningsvärd omfattning misslyckanden”

1974 tog den kanadensiska professorn Vaclav Smil fram ett framtidsscenario om i första hand energimarknaden för tidningen The Futurist tillsammans med 40 andra experter. Hur gick det?

  • 1980 skulle vi få fram naturgas, olja och jordvärme med hjälp av atombomber. Knappast.
  • 1980 skulle utflyttningen från storstäderna ske när skatten höjdes i städerna men sänktes på landet. Nej.
  • 1983 skulle kärnkraften vara helt säker. Inte direkt.
  • 1985 skulle de mer effektiva bridreaktorerna sitt genombrott. I dag finns ett fåtal kvar i aktivt bruk.
  • 1985 skulle bilar som drivs av batterier, bränsleceller eller ånga få sitt stora genombrott. Jag skulle säga att elbilar fick sitt stora genombrott på 2010-talet snarare.
  • 2000 skulle vi kunna använda vätebombstekniken för att genom kontrollerad kärnsammanslagning skapa energi. Inte än.

Vaclav Smil är den förste att erkänna att den här formen av detaljerade framtidsspaningar inte är värda särskilt mycket.

År 2000 skrev han själv en analys för vetenskapsförlaget Elsevier att ”undersökningar av långsiktiga energiprognoser visar en anmärkningsvärd omfattning av individuella och kollektiva misslyckanden med att förutsäga den faktiska utvecklingen”. Han konstaterar att ”dessa erfarenheter visar att vi bör överge detaljerade kvantitativa punktprognoser till förmån för beslutsanalys eller beredskapsplanering under en rad alternativa (utforskande såväl som normativa) scenarier.”

Hans avslutning om framtidsspekulationer är väl värd att läsa.

”Vi har flera förlägenheter och misslyckanden framför oss. Det kommer inte att vara slut på naiva, och (inte bara) i efterhand otroligt kortsiktiga eller riktigt löjliga, förutsägelser. Omvänt kommer vi bli chockade upprepade gånger av helt oväntade händelser. Extrema framtider är lätta att skissera – och så småningom kan någon av dem komma att inträffa. Vad som är oerhört svårare att förutse är de mer troliga verkligheterna som uppstår ur en blandning av väl förstådda och nästan oundvikliga kontinuiteter å ena sidan och av häpnadsväckande diskontinuiteter och överraskningar å andra sidan.”

Fram till och med slutet av maj 2020 går det att läsa Aftonbladets rapportering om spådomen från den 25 maj 1974 i Kungliga Bibliotekets tidningsarkiv oavsett var du befinner dig. Efter det kan du ta del av materialet på flera olika bibliotek i Sverige.

Categories
Framtider Staden

Så gick det för Stockholm i framtiden år 2020

1986 presenterade Stockholms regionplankontor rapporten ”Skiss-85”. Förutom att vara en otroligt blodfattig titel var det en rapport över hur Stockholms län skulle utvecklas fram till 2020. Hur rätt fick de?

Bland spådomarna i rapporten fanns:

  • Kunskapshantering (utbildning, forskning, kultur, massmedia) blir en allt mer dominerande sysselsättning, samtidigt som sysselsättningen inom industrin minskar.
  • Storstockholm kommer ha 2 miljoner invånare.
  • Det vanligaste hushållet är ett ensamhushåll.
  • Hushållen utan barn blir fler.
  • De äldre blir fler och de yngre färre.
  • De rika kommunerna norr om Stockholm blir rikare och de fattiga kommunerna söder om Stockholm blir fattigare.
  • Biltrafiken ökar 38 procent.

Därför trodde rapportskrivarna att följande borde ske:

  • Kungshattsleden över Lovön och Mälaröarna kommer byggas.
  • Arlanda får en fjärde landningsbana.
  • Ett stor kolkraftverk byggs i Värtan.
  • Det byggs en flygplats för inrikesresor i Tullinge.
  • Huddinge får flera nya universitetsfakulteter.
  • Södertälje får ett stort transportcentrum för långtradare.
  • Flemingsberg får en fjärrtågsstation.
  • Nya tunnelbanestationer byggs i Hansta, Barkarby, Bromma, Skarpnäck, Flemingsberg och Tullinge.
  • Innerstaden förtätas med fler bostäder, bland annat i slakthusområdet, Hammarby och gasverksområdet.
  • I Sundbyberg bebyggs Kymlinge och i Solna byggs nya bostadsområden på Ulriksdalsfältet och i Frösunda.

Facit:

  • Storstockholm har 2 377 081 invånare. Men då har Norrtälje kommun, Nykvarns kommun, Nynäshamns kommun och Södertälje kommun tillkommit i begreppet Storstockholm.
  • En hög andel jobb i regionen finns inom branscherna handel, transport, hotell och restaurang, information och kommunikation, finansiell verksamhet och företagstjänster samt personliga och kulturella tjänster.
  • Jämfört med riket är andelen ensamhushåll mindre i Stockholms län än i resten av landet.
  • Den vanligaste hushållet, både i Stockholm och landet, är sammanboende med barn under 25 år.
  • Befolkningspyramiden i Stockholms län ser fortfarande mer ut som en julgran i Stockholms län till skillnad från till exempel Japan där den mer ser ut som en uppochnedvänd pyramid.
  • Kungshattsleden ingår i Förbifart Stockholm men går nu som en tunnel under Lovön.
  • 2002 invigdes Arlandas tredje landningsbana.
  • Kolkraftverket i Värtan invigdes 1989 och stängdes 2020. Det nya kraftvärmeverket produceras i stället värme och el av biobränsle.
  • Tullinge flygplats stängdes 2004. De civila flygningarna skedde genom Botkyrka Flygklubb.
  • Södertörns högskola invigdes 1996 i Flemingsberg i Huddinge kommun. (Tidigare stod här att Flemingsberg fick högskolan i stället för Huddinge. Men Flemingsberg är ju en del av Huddinge kommun, vilket jag borde veta eftersom jag har bott där. Tack Kristina!)
  • De största vägterminalerna där gods lastas om till lastbil i Stockholmsregionen finns i Arlanda och Årsta.
  • Flemingsbergs station öppnade 1987.
  • Skarpnäcks tunnelbanestation invigdes 1994. Hansta blev ett naturreservat 1999 och fick ingen tunnelbanestation. Barkarby planeras få en tunnelbanestation tidigast 2024.
  • Innerstaden har förtätats bland annat i Hammarby sjöstad och gasverksområdet som nu kallas Norra Djurgårdsstaden. I Slakthusområdet har processen mot att göra om området till ett bostadsområde påbörjats.
  • Frösunda började bebyggas på 1990-talet. Översiktsplanen för bebyggandet av Ulriksdalsfältet antogs av Solnas kommunfullmäktige 2004. Naturreservatet i Kymlinge utökades 2014 och inga bostäder kommer byggas där.

Fram till och med slutet av maj 2020 går det att läsa Svenska Dagbladets rapportering om rapporten från den 10 februari 1986 i Kungliga Bibliotekets tidningsarkiv oavsett var du befinner dig. Efter det kan du ta del av materialet på flera olika bibliotek i Sverige.

Läs mer om Region Stockholms regionplanering i pdf-dokumentet Regionplanering 1958–2001 – Planer och utfall.

Categories
Litteratur

En bildsatt vetsaga om en framtid i rymden

I maj 1977 hade Stjärnornas krig premiär och blev en enorm succé. Det var säkert anledningen till att det brittiska bokförlaget Hamlyn började ge ut bokserien Terranska handelsstyrelsen året efter. För det är verkligen ett hopsatt verk. Majoriteten av alla målningar hade tidigare publicerats som omslag på olika science fiction-böcker.

De flesta av oss vet hur rymdskeppen i Stjärnornas krig ser ut. Och det har påverkat vår fantasi sedan dess. Men det fanns en tid med andra idéer om hur framtiden kunde se ut.

Det som utmärker rymdskeppen i Terranska handelsstyrelsen i förhållande till de i Stjärnornas krig är de bulliga och organiska formerna. Närmast insektslika i flera fall. Men framför allt färgstarka i rött, gult och grönt.

Skalbaggen, Cyklopen, Getingen och Biet. Målade av: Colin Hay (Cyklopen) och Tony Roberts (övriga)

1957 introducerar Tord Hall termen vetsaga som en svensk översättning av science fiction när han skriver om den tyska forskaren Wernher von Brauns bok Die Erforschung des Mars i Svenska Dagbladet. Termen bildade Tord Hall genom att dra ihop orden vetenskap och saga. Under flera årtionden håller han fast vid begreppet när han skriver i framför allt SvD. Men det är i princip ingen annan som hakar på.

Den här bokserien är verkligen arketypen av en vetsaga.

Terranska handelsstyrelsen är ett försök att skapa framtida historieböcker genom att sätta ihop en stor mängd fantastiska science fiction-målningar i vetenskapliga sammanhang med påhittade farkostbeskrivningar och ritningar.

Den första boken, Rymdfarkoster 2000 till 2100, skriven av Stewart Cowley inleder med en snabb historik över hur människan tar sig ut i rymden och presenterar sedan den terranska rymdflottans militära och civila farkoster plus ett litet antal utomjordiska farkoster. Varje farkost presenteras med en kort historiebeskrivning, en faktatabell och en enkel ritning men framför allt en stor målning.

Beskrivningen av THS Colonial III
Beskrivningen av THS Colonial III.

Den andra boken, De stora rymdkrigen 2000 till 2100, skriven av Stewart Cowley tillsammans med Charles Herridge är uppbyggd runt en längre text som beskriver ett av de största rymdkrigen som den terranska rymdflottan är inblandade i.

Att bilderna är skapade för andra sammanhang gör att det inte alltid är helt självklart att de hänger ihop med texten samtidigt som stora händelser i De stora rymdkrigen 2000 till 2100 enbart skildras i text, utan illustrationer. Det saknas en röd tråd.

Tack och lov är det fantastiska målningar och det är värt att läsa böckerna enbart för deras skull.

Två scener målade av Angus McKie.
Två scener målade av Angus McKie.

Bland konstnärerna återfinns bland andra Peter Elson, Angus McKie och Chris Moore men inte den store Chris Foss som jag trodde. Rymdskeppen är ju onekligen i hans stil.

Tyvärr är texterna aldrig ens i närheten av samma kvalitet. Där bilderna är episka och går att förlora sig i är texterna platta. De saknar liv och de händelser som skildras framkallar aldrig någon episk känsla av storslagenhet. De karaktärer som förekommer blir aldrig mer än klippdockor.

Nutida science fiction-författare känns ofta som att de har full koll på de senaste idéerna som forskningens spjutspetsar har för att nå den utlovade himlen. Samtidigt rör sig forskningen väldigt snabbt framåt. Det har fått till exempel William Gibson att successivt skriva litteratur som utspelar sig allt närmare vår egen tid. Vilket i dag innebär ett år tillbaka i tiden, bara i en alternativ tidslinje.

När jag nu läser om böckerna om den terranska handelsstyrelsen framstår det som att Stewart Cowley har en hyfsat grund kunskap om forskning. Det gör att böckerna har samma problem som mycket annan äldre science fiction: många tekniska beskrivningar utgår från den samtida senaste tekniken, i stället för spekulationer i vad den senaste tekniken kommer vara om tolv generationer.

Precis som när De stora rymdkrigen 2000 till 2100 skrevs skulle jag säga att det i dag är uppenbart att jordens gravitation är ett av de stora hindren för att inleda en långtgående utforskning av rymden. En lösning som presenterats på det problemet är att bygga rymdstationer dit vi kan sända upp byggnadsmaterial för att bygga rymdskeppen där och låta dem starta i rymden. Men Stewart Cowley noterar bara hur svårt det är att lämna jordens atmosfär bakom sig, i stället för att föreställa sig ett alternativ.

Framför allt märks det hur fast författaren är i sin samtid när användningen av datorer beskrivs. Det är skärmar, utskrifter och inmatningar snarare än talkommandon och direkta anslutningar till hjärnan.

Problemet med att försöka göra historieböcker från framtiden är att lätt de blir förankrade i författarens bild av historien. Framtidens värld beskrivs, men det är författarens egna historiska jämförelser som används. Rymdskepp jämförs med slagskepp från andra världskriget, i stället för något i böckernas egen historia. Det är som om vi i dag skulle jämföra moderna stridsdrönare med regalskeppet Vasa.

Om vi ser litteraturen som en navigation mellan de två polerna karaktärsliv och världsbyggande kan vi placera generationsromaner obehagligt nära karaktärerna medan fantasy ofta bara saknar tabellerna för att kunna användas som rollspel.

Som verk är serien om den terranska handelsstyrelsen onekligen väldigt nära etiketten världsbyggande. Men det känns ändå hela tiden som ett ofärdigt hus. Väggarna och taket finns där men grunden saknar förankring.

I den brittiska bokserien kom det två böcker till: SpaceWreck: Ghost Ships and Derelicts of Space, 1979, och Starliners: Commercial Travel in 2200 AD, 1980.

En intressant detalj i sammanhanget är att det är en ung Steve Sem-Sandberg som översatt böckerna. I dag kanske mest känd som författaren till romanen De fattiga i Łódź.

En annan detalj som jag fortfarande funderar över är hur det kom sig att Svenska Bokhandlarföreningen gav ut boken i Sverige? Var det en kampanj för att få fler pojkar att läsa böcker?

Eftersom böckerna gavs ut för över 40 år sedan finns de naturligtvis inte att köpa i bokhandeln längre. Själv köpte jag mina exemplar på Bokbörsen.

Categories
Litteratur

Stockholms skärgård som cyberpunkmiljö

För drygt en månad sedan skrev Billy Rimgard på Beneath a Steel Sky om svenska städer med cyberpunk-potential. Alltså städer där man kan tänka sig att böcker som Neuromancer skulle kunna utspela sig. Jag tipsade bland annat om Växjö (som hamnade på listan) och Umeå (som inte gjorde det).

Sedan funderade jag lite vidare. Jag hade nog tänkt för snävt. Mina förslag var baserade på hur det är i dag. Men de flesta cyberpunk-romaner utspelar sig ju i framtiden.

Så om vi extrapolerar lite och spekulerar kring hur framtiden kommer se ut är inte frågan om Stockholms skärgård skulle kunna passa bättre.

Det är år 2078.

Detta har hänt.

Stockholms innerstad är helt igentäppt och alla förorter är fullständigt förtätade. Nationalparkerna har ersatts av bostadsområden. Storstockholm har växt från två miljoner invånare till cirka fyra miljoner.

Fabrikerna är uttryckta från centrum. De flesta fabriker har flyttat utomlands, men en del enklare småskalig produktion hänger kvar i slitna områden långt ute i skärgården. De transporterar sina legala varor med hjälp av luftskepp till lossningscentraler både i Stockholm, andra orter i Sverige och österut i Finland, Ryssland och Baltikum.

För att komma bort från centralmakten flyttar en del ljusskygga element sin verksamhet ut till öarna, andra uppåt landet. Norrland är i princip folktomt.

Flera öar har utropats sig som självständiga autonoma områden.

Stadsplanering saknas och öarna är överfulla. En blandning av kåkstäder och gated communities. De rika har antingen flyttat samman och låst in sig innanför bevakade murar eller flyttat österut. En del kvarlämnade lyxvillor har stått och förfallit under ett antal år, men nya både tillfälliga och permanenta boende har flyttat in.

Runt flera öar har rangliga husbåtsstäder växt upp. De boende är klädda i täckjackor som även fungerar som räddningsvästar.

De röda blinkande ljusen visar båtarna går. De som vill synas det vill säga. På en del håll är isen tillräckligt hård för att transportera värdefulla varor med hjälp av snabba och smidiga svävare. Svarta transporter via gråa fraktfirmor. Firmor som jobbar med både fysiska och virtuella transporter.

De flesta har tillgång till internet via satellit. En del delar på uppkopplingen med hjälp av tjuvdragna ledningar mellan husen.

Före detta KTH-professorer och -doktorander arbetar som entreprenörer i mer lukrativa branscher än statliga utbildningsinstitutioner. Det är många som vill ha hjälp att komma runt statens olika filter och övervakningssystem.

Andra öar är till synes övergivna men väl bevakade. På en av dem har Riksarkivet flyttat in. När marken blev för värdefull inne i Stockholm tog de över en ö. En stor byggnad sprängdes in i berget. Efter att de flyttade ut sina olika arkiv blev den statliga digitaliseringen klar och arkivet glömdes bort.

I det numera rostiga och övergivna hålet finns en skattkista för datahackers som inte glömt bort de arkaiska klassificeringssystemen.

Billy Rimgard påminner mig om övergivna militära bunkrar och andra underjordiska anläggningar. Några av dem har gjorts om till underjordiska serverhallar à la Pionen White Mountains. Andra har tagits över av diverse religiösa undergångsekter.

Svampen Fusarium venenatum odlas i flera underjordiska anläggningar för tillverkning av quorn, en köttersättningsprodukt som har blivit en daglig matvara i de flesta diet.

Det är senhöst och vintern är på väg tillsammans med dimma och is. Det är dova ljud i luften och isen knakar i mörkret.