Categories
Historia

Historien är en annan värld – där barnens bästa vän testar cigaretter

En av de roligaste sakerna med att läsa gamla tidningar är att det blir en så konkret förflyttning till en helt annan värld. Det är något som framtida historiker kommer sakna när tidningarna läggs ner en efter en. Den 21 januari 1949 bjöd Expressen in Sven Jerring, Hasse Ekman, Stieg Trenter, Barbro Alving, Erik Wästberg och Ernst Salén för att se vilken av dem som var Sveriges storrökare.

Se där ett artikeluppslag som aldrig skulle kunna göras i dag.

Expressens storrökartest den 21 januari 1949.

Igen. Sven ”Farbror Sven” Jerring – barnens egen favorit, Sveriges röst i etern, radiolegenden. Hasse Ekman – Sveriges manliga filmstjärna nummer 1, medlem i den legendariska teaterfamiljen Ekman. Stieg Trenter – de hårdkokta deckarnas konung i Sverige under många år. Barbro ”Bang” Alving – banbrytande journalist. Plus SvD-redaktören Erik Wästberg och docent Ernst Salén – Evert Taubes privata läkare och expert på invärtes sjukdomar(!).

Det här gänget blev alltså inbjudet av Expressen för att provröka cigaretter från sju olika märken och dels kora bästa cigaretten, dels kora bästa stor-rökare – den som kände igen flest märken.

Bara föreställ dig den reporter som kommer med det förslaget till sin redaktör i dag.

Artikeln i Expressen är full av härliga detaljer när jag läser den så här 71 år senare.

Till exempel noteras att Sven Jerring aldrig drar halsbloss. Han får dessutom extrapoäng för att hans eget favoritmärke inte är med i tävlingen.

Förresten jag måste citera hela meningen som beskriver Sven Jerrings teststrategi: ”Sven Jerring som röker turkiska cigaretter och aldrig drar halsbloss, granskade noga de olika cigaretterna [Som var övermålade så att de såg identiska ut. Pelles anm.], tände så alla i snabb följd och jämförde bloss för bloss.”

Eller ta bildtexten under bilden med Barbo Alving och Ernst Salén: ”’Här har jag en Camel’, förklarar docent Salén för ’Bang’ Alving, men det var en Boy. Fru Alving försökte analysera askan, men skar inga lagrar på den metoden.”

Detaljerna om de rökandes vanor är spektakulära. Erik Wästberg rökte 60–100 cigaretter per dag, både Hasse Ekman och Barbro Alving rökte 40–60 per dag, Ernst Salén 20–40, Stieg Trenter 20 och sist vinnaren Sven Jerring som ”bara” rökte 12–15 turkiska Melachrino samt ett par amerikanska per dag. Det här med att det är en grej vilket land som cigaretterna är ifrån kan ju inte heller vara något som rökare diskuterar i dag?

I puffen på tidningens etta rubricerar man på att det var ett svenskt cigarettmärke som vann smaktävlingen och att det var ”Farbror Sven” som vann rökartävlingen.

När jag första gången berättade om det här fyndet fick jag frågan om hur det gick för storrökarna:

  • Erik Wästberg blev bara 49 år. Han dog i sviterna efter sin tobaksrökning.
  • Stieg Trenter blev 52 år. Han dog av en hjärtattack efter en roddtur.
  • Ernst Salén blev minst 75 år.
  • Barbro Alving blev 78 år.
  • Sven Jerring blev 83 år.
  • Hasse Ekman överlevde längst av paneldeltagarna. Han blev 88 år.
Categories
Journalistik

När fantastiken tog plats hos finkulturen

I början av 2000-talet när det fortfarande fanns en livlig tidningsmiljö i Stockholm vandrade många aspirerande journalistvikarier runt mellan redaktionerna.

Under fyra år var jag en del av den här vikariekåren och jobbade på Aftonbladet, Dagens Arbete, Stockholms Fria Tidning, Icakuriren, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Om man jobbade mer än 12 månader hos en arbetsgivare blev man inlasad. Det här gjorde arbetsgivarna allt för att undvika. Även i medievärlden var idealet att ha en lätthanterad arbetskraft som det var enkelt att öka eller dra ner på vid behov. Och eftersom det utbildades fler journalister än det fanns behov för var det enkelt för arbetsgivarna att skicka vidare vikarierna när las-gränsen närmade sig.

Mellan 2002 och 2003 arbetade jag som papperstidningsredigerare på Expressen. I första hand dagtid. Det handlade dels om att förbereda vissa större planerade nyhetsjobb, som ofta innehöll stora tabeller (tänk: ”De tjänar mest i din stad!”), och dels om att redigera kultursidorna.

Det bästa med att jobba med kulturen var att Nils Schwartz skrev rubrikerna. Det var alltid en fröjd att lämna ifrån sig utskrifterna och se honom vandra iväg med till rökbåset och sedan återvända med sina underfundiga rubriker.

Jag kommer inte ihåg hur det kom sig men efter många samtal med Björn Wiman, som var redaktör för Expressen Kultur under de åren, fick jag lov att börja skriva på sidorna också.

Den första artikeln i juli 2002 var en recension av Ralf Königs Jago och den sista i februari 2003 var en recension av William Gibsons Pattern Recognition.

Mina favoritartiklar är fortfarande recensionerna. Och det är lite svindlande att ha fått recensera de här namnen på en av Sveriges största kultursidor.

Sedan var det också väldigt roligt att få intervjua Joe Sacco om hur han skapade journalistik om Palestina i serieformat.

Categories
Litteratur

Singeltjej klipper

New York-bon Cayce Pollard är allergisk mot varumärken. Speciellt Tommy Hilfiger ger henne akuta, influensaliknande symptom. Hon klipper bort logotyperna från sina kläder och slipar bort dem från andra produkter.

WILLIAM GIBSON | Pattern Recognition | Putnam Books

På nätet sprids anonyma filmklipp. Korta nästan frusna ögonblick ur något större verk. Webbsajter skapas där folk från hela världen diskuterar klippen.

Samtidigt i London får en kvinna betalt för att gå på krogen och nämna nya produkter i förbigående.

William Gibson skapade framtiden med Neuromancer och skrev om historien i Difference Engine. Nu riktar han sitt analytiska öga mot vår konsumtionsfixerade nutid.

Efter murens fall har världen tagit flera steg mot skapandet av en enda stor marknad och den allenarådande ideologin är konsumtion. De stora företagen slåss om allt större marknadsandelar.

Marknadsföringen blir allt viktigare. Det gäller att vara först för att bli störst. Samtidigt växer misstron mot reklamen hos allt fler.

Då krävs det nya strategier för att fånga upp nya kundgrupper. Att skapa intresse underifrån. Gerillamarknadsföring.

Som när William Gibsons läsare blir marknadsförare på hans nyöppnade sajt. Där skapar de gratis goodwill och uppdaterat innehåll för författaren och hans bokförlag.

När Cayce Pollard ger sig ut för att hitta den okända filmaren befinner hon sig i en värld som ännu inte byggts om av den kapitalistiska varumärkesoffensiven. Gibsons framtidsvärld har körts över av transnationella företag och domineras av monopolistiska franchisekedjor. Hans nutid är på väg in i denna framtid.

Cayce chef, överordnade och medarbetare är mer intresserad av att driva igenom sina egna privata dagordningar. Och inte blir det lättare när hon blir allt mer paranoid. Det är på gatorna i London eller på sina nätforum Cayce får hjälp.

Cayce Pollard rör sig igenom boken med en stadig känsla av förvirring. Att hon inte riktigt är där hon befinner sig. London känns som en underlig spegelbild av New York. Nästan men inte riktigt likadant. Och det blir inte bättre av att flyga kors och tvärs över jorden. Själen hinner inte med.

William Gibson skriver så att nutiden känns som framtid. Hans prosa är kort och effektiv. Trots några lite för lättvindiga berättartekniska vändningar är Pattern Recognition en intelligent thriller. Fri från nostalgi går berättelsen in i framtiden.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen 2003-02-25.

Categories
Bloggosfären

Publiceringsservice

Jag publiceras – alltså finns jag.

Den senaste trenden som sägs öka demokratiseringen av Internet är blogging. Blog är en sammandragning av de engelska ordern för Internet (web) och dagbok (log).

Tekniken ger möjlighet till direkt publicering av skribentens nyheter, prosa och åsikter.

Blogger är den största publiceringsplattformen, med fler än 1 miljon registrerade och cirka 200 000 aktiva skribenter. Några författare som använder deras teknik är Neil Gaiman, William Gibson och Bruce Sterling.

Ändå har företeelsen varit relativt okänd. Nu kan allt förändras då sökmotor Google köper Pyra, företaget bakom Blogger. Detta sporrar alla webbtidskrifter som måste höja sin standard och ger ännu en möjlighet för oetablerade skribenter att göra sin röst hörd.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen 2003-02-24.

Categories
Omvärlden

Hellre snål än stål

Kolfiber och andra kompositmaterial är grunden för framtidens skyskrapor. Det hävdar arkitekten Peter Testa. Tidskriften Metropolis har undersökt planerna i senaste numret.

Hans organiska 40-våningshus hålls ihop av kolfiber. Tanken är att huset ska vara vackert, billigt och miljövänligt. Beräkningar visar att skyskrapan använder 50 procent mindre energi än jämförbara byggnader.

Testas stora problem är att han inte använder betong och stål. Efter den 11 september vill amerikaner ha byggnader som ser ut att klara flygplanskrascher.

Men om vi ska kunna fortsätta förtäta våra storstäder och minska miljöförstöringen måste vi nog få se Testas skyskrapor snart.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen. 2003-02-20.

Categories
Serier

Fingervisning om framtiden

Punkaren Jennie Havel är 2000-talets medieterrorist. I serielbumet Jennie One av Brian Wood och Becky Cloonan får vi följa henne under sin tid som konstskolestudent i New York.

Serien utspelar sig ganska exakt nu. De styrande i USA har tröttnat på det demokratiska systemet och tvingar med stöd från olika kristna grupperingar och censurglada föräldraorganisationer igenom Clean Act. Inte helt olikt dagens Patriot Act.

Politikernas ideal är en nation styrd av fundamentalistiska kristna värderingar, vit medelklass och censur. Beväpnad polis och hårdare lagar ska rensa upp i samhället.

Becky Cloonans konst är vacker och spretig. De skarpa kontrasterna hon arbetar med ger serien en stark och egen grafisk form.

Jennie One är en snabb och genomarbetad historia om ett USA i förfall.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen 2003-02-15.

Categories
Litteratur

Lotta räddar ringen

Äntligen! Norstedts har tagit sitt förnuft till fånga. Sent nästa år kommer första delen av Sagan om ringen i nyöversättning.

Författaren Erik Andersson ska översätta prosan. J R R Tolkiens sånger och dikter översätts av dagsverspoeten på Expressens kultursida, Lotta Olsson Anderberg, för närvarande på resa i Sydafrika.

Och så får vi glömma Åke Ohlmarks ökända uröversättning med alla faktafel.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen. 2003-02-13.