Categories
Litteratur

Ziggy Says: Tre fascinerande experiment med digital skönlitteratur

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Nästa vecka ska jag delta på konferensen ReadMe Lund och prata om aktuella e-bokstrender (Hoppas vi ses där!). Inför konferensen ska vi i dag titta på tre fascinerande experiment att skapa nya sätt att publicera skönlitteratur.

2010 drog författaren Neal Stephenson igång projektet ”The Mongoliad”. Tillsammans med flera andra författare hade han en idé om att skapa en sammanhållen berättelse om en alternativ medeltid. Berättelsen publicerades regelbundet i kapitelformat på en sajt där läsarna betalade en prenumerationsavgift för att inte bara läsa historien utan även ta del av en wiki men framför allt för att delta i ett forum där kommande kapitel diskuterades. Det gick även att läsa berättelsen i mobilappar. Den ursprungliga berättelsen har nu publicerats i tryckt form men det fortsätter publiceras noveller skrivna av fans via Kindle Worldsoch den övergripande fiktiva världen ”The Foreworld Saga” som ”The Mongoliad” ingår i använder just nu serietidningar för att berätta nya historier.

Neal Stephenson gick vidare och försökte skapa världshistoriens mest autentiska svärdspel. Det Kickstarter-finansierade projektet har dock tyvärr gått i stå.

Två år innan ”The Mongoliad” gjorde bokförlaget Penguin Books ett mycket snyggt experiment med ”We Tell Stories”. På ”We Tell Stories” publicerade Penguin sex berättelser baserade på klassiska Penguin-böcker av sex författare (Charles Cumming, Toby Litt, Kevin Brooks, Nicci French, Matt Mason och Mohsin Hamid). Varje berättelse hade sin egen digitala form, ”The 21 Steps” berättades till exempel i en Google Map, ”Slice” i form av fyra parallella bloggar och Twitterkonton som uppdaterades i realtid och ”The (Former) General” publicerades som en grafisk Choose Your Own Adventure-novell.

”Shadow Unit” lanserades samma år (2008) som ”We Tell Stories”. ”Shadow Unit” är ett storskaligt polisäventyr med fantastik-inslag skrivet av flera författare tillsammans, bland andra Elizabeth Bear och Emma Bull. Formatet är inspirerat av tv-serier där varje novell är ett avsnitt och den övergripande berättelsen är indelad i säsonger. Kopplat till berättelsen finns en wiki och det går att följa ett antal av karaktärerna på bloggtjänsten Livejournal.

En analog bonus: 2011 samarbetade framtidskonsulterna Berg (som var med och tog fram Mag+ åt Bonnier) med författaren Warren Ellis för att ta fram en ny sorts serieberättelse. Resultatet var SVK där delar av serien trycktes med osynligt bläck. Så tillsammans med serietidningen fick läsaren även en speciallampa med UV-ljus som gjorde att den osynliga texten framträdde. Den osynliga skriften användes för att visa hur huvudpersonen kunde läsa andras tankar.

Och ett aktuellt digitalt lästips: Just nu har jag fastnat i den fantastiska postapokalyptiska serien ”Stand Still. Stay Silent” av Minna Sundberg. Just nu växer berättelsen fram här.

Categories
Litteratur

Stockholms skärgård som cyberpunkmiljö

För drygt en månad sedan skrev Billy Rimgard på Beneath a Steel Sky om svenska städer med cyberpunk-potential. Alltså städer där man kan tänka sig att böcker som Neuromancer skulle kunna utspela sig. Jag tipsade bland annat om Växjö (som hamnade på listan) och Umeå (som inte gjorde det). Sedan funderade jag lite vidare. Jag hade nog tänkt för snävt. Mina förslag var baserade på hur det är i dag. Med de flesta cyberpunk-romaner utspelar sig ju i framtiden. Så om vi extrapolerar lite och spekulerar kring hur framtiden kommer se ut är inte frågan om Stockholms skärgård skulle kunna passa bättre. Det är år 2078. Detta har hänt. Stockholms innerstad är helt igentäppt och alla förorter är fullständigt förtätade. Nationalparkerna har ersatts av bostadsområden. Storstockholm har växt från två miljoner invånare till cirka fyra miljoner. Fabrikerna är uttryckta från centrum. De flesta har flyttat utomlands, men en del enklare småskalig produktion hänger kvar i slitna områden långt ute i skärgården. De transporterar sina legala varor med hjälp av luftskepp till lossningscentraler både i Stockholm, andra orter i Sverige och österut i Finland, Ryssland och Baltikum. För att komma bort från centralmakten flyttar en del ljusskygga element sin verksamhet ut till öarna, andra uppåt landet. Norrland är i princip folktomt. Flera öar har utropats sig som självständiga autonoma områden. Stadsplanering saknas och öarna är överfulla. En blandning av kåkstäder och gated communities. De rika har antingen flyttat samman och låst in sig innanför bevakade murar eller flyttat österut. En del kvarlämnade lyxvillor har stått och förfallit under ett antal år, men nya både tillfälliga och permanenta boende har flyttat in. Runt flera öar har rangliga husbåtsstäder växt upp. De boende är klädda i täckjackor som även fungerar som räddningsvästar. De röda blinkande ljusen visar båtarna går. De som vill synas det vill säga. På en del håll är isen tillräckligt hård för att transportera värdefulla varor med hjälp av snabba och smidiga svävare. Svarta transporter via gråa fraktfirmor. Firmor som jobbar med både fysiska och virtuella transporter. De flesta har tillgång till internet via satellit. En del delar på uppkopplingen med hjälp av tjuvdragna ledningar mellan husen. Före detta KTH-professorer och -doktorander arbetar som entreprenörer i mer lukrativa branscher än statliga utbildningsinstitutioner. Det är många som vill ha hjälp att komma runt statens olika filter och övervakningssystem. Andra öar är till synes övergivna men väl bevakade. På en av dem har Riksarkivet flyttat in. När marken blev för värdefull inne i Stockholm tog de över en ö. En stor byggnad sprängdes in i berget. Efter att de flyttade ut sina olika arkiv blev den statliga digitaliseringen klar och arkivet glömdes bort. I det numera rostiga och övergivna hålet finns en skattkista för datahackers som inte glömt bort de arkaiska klassificeringssystemen. Billy Rimgard påminner mig om övergivna militära bunkrar och andra underjordiska anläggningar. Några av dem har gjorts om till underjordiska serverhallar à la Pionen White Mountains. Andra har tagits över av diverse religiösa undergångsekter. Svampen Fusarium venenatum odlas i flera underjordiska anläggningar för tillverkning av quorn, en köttersättningsprodukt som har blivit en daglig matvara i de flesta diet. Det är senhöst och vintern är på väg tillsammans med dimma och is. Det är dova ljud i luften och isen knakar i mörkret.
Categories
Litteratur

Angående proteser

“Your mistake,” Ng says, “is that you think that all mechanically assisted organisms – like me – are pathetic cripples. In fact, we are better that we were before.”

Från Snow Crash (1992) av Neal Stephenson.

Jag har haft boken hemma ett bra tag men aldrig kommit igång med den, aldrig plockat ner den från bokhyllan. Antagligen har jag påverkats för starkt av alla skriverier kring The Baroque Cycle som får en att känna sig i underläge om man som jag inte har en fil kand i litteraturhistoria. Men Snow Crash är fullt läsbar. Efter att ha läst om större delen av William Gibsons tidigare böcker under semestern är det här en bra steg på vägen för att följa utvecklingen av den så kallade cyberpunklitteraturen.

Categories
Litteratur

Singeltjej klipper

New York-bon Cayce Pollard är allergisk mot varumärken. Speciellt Tommy Hilfiger ger henne akuta, influensaliknande symptom. Hon klipper bort logotyperna från sina kläder och slipar bort dem från andra produkter.

WILLIAM GIBSON | Pattern Recognition | Putnam Books

På nätet sprids anonyma filmklipp. Korta nästan frusna ögonblick ur något större verk. Webbsajter skapas där folk från hela världen diskuterar klippen.

Samtidigt i London får en kvinna betalt för att gå på krogen och nämna nya produkter i förbigående.

William Gibson skapade framtiden med Neuromancer och skrev om historien i Difference Engine. Nu riktar han sitt analytiska öga mot vår konsumtionsfixerade nutid.

Efter murens fall har världen tagit flera steg mot skapandet av en enda stor marknad och den allenarådande ideologin är konsumtion. De stora företagen slåss om allt större marknadsandelar.

Marknadsföringen blir allt viktigare. Det gäller att vara först för att bli störst. Samtidigt växer misstron mot reklamen hos allt fler.

Då krävs det nya strategier för att fånga upp nya kundgrupper. Att skapa intresse underifrån. Gerillamarknadsföring.

Som när William Gibsons läsare blir marknadsförare på hans nyöppnade sajt. Där skapar de gratis goodwill och uppdaterat innehåll för författaren och hans bokförlag.

När Cayce Pollard ger sig ut för att hitta den okända filmaren befinner hon sig i en värld som ännu inte byggts om av den kapitalistiska varumärkesoffensiven. Gibsons framtidsvärld har körts över av transnationella företag och domineras av monopolistiska franchisekedjor. Hans nutid är på väg in i denna framtid.

Cayce chef, överordnade och medarbetare är mer intresserad av att driva igenom sina egna privata dagordningar. Och inte blir det lättare när hon blir allt mer paranoid. Det är på gatorna i London eller på sina nätforum Cayce får hjälp.

Cayce Pollard rör sig igenom boken med en stadig känsla av förvirring. Att hon inte riktigt är där hon befinner sig. London känns som en underlig spegelbild av New York. Nästan men inte riktigt likadant. Och det blir inte bättre av att flyga kors och tvärs över jorden. Själen hinner inte med.

William Gibson skriver så att nutiden känns som framtid. Hans prosa är kort och effektiv. Trots några lite för lättvindiga berättartekniska vändningar är Pattern Recognition en intelligent thriller. Fri från nostalgi går berättelsen in i framtiden.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen 2003-02-25.

Categories
Litteratur

Lotta räddar ringen

Äntligen! Norstedts har tagit sitt förnuft till fånga. Sent nästa år kommer första delen av Sagan om ringen i nyöversättning.

Författaren Erik Andersson ska översätta prosan. J R R Tolkiens sånger och dikter översätts av dagsverspoeten på Expressens kultursida, Lotta Olsson Anderberg, för närvarande på resa i Sydafrika.

Och så får vi glömma Åke Ohlmarks ökända uröversättning med alla faktafel.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen. 2003-02-13.

Categories
Litteratur

Blott en dagbok ögonblicket sänder

Nu har även den notoriskt analoga cyberpunkaren William Gibson upptäckt bloggandets fördelar.

I tid till sin nya roman Pattern Recognition, som släpps senare denna månad, har han börjat skriva dagbok på sin hemsida www.williamgibsonbooks.com.

I debutanteckningarna från i förrgår berättar han om hur han skapade den enorma bebodda bron i Virtual Light-trilogin. William Gibson förklarar också varför han bränner ner bron i sista delen av trilogin, All Tomorrow’s Parties.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen. 2003-01-08.

Categories
Litteratur

Mönstergilla monster

Hans Arnold föddes i Schweiz tidigt under förra århundradet. Han växte upp i en familj där pappa Erwin var katolik och mamma Greti var protestant. Samhället omkring honom var starkt katolskt och färgades kraftigt av en djup lydnadstradition.

LOTTEN STRÖMSTEDT | Hans Arnold – Sagor, sex och Guds finger | Arvinius Förlag

I den folkliga religionen var bilden av helvetet mycket levande. Skräcken för djävulen var större än kärleken till Gud. Det var en straffande Gud och ett helvete fyllt av allehanda grafiska beskrivningar av lidandet. Ur denna kultur skapades Hans Arnolds starka och lätt igenkännbara illustrationer.

Hans bilder har byggt ut och stöttat många noveller och böcker.

Bäst har de surrealistiska målningarna passat i skräcksammanhang men han skapade också stor poesi i Astrid Lindgrens Allrakäraste syster från 1973.

I hans målningar finns hela tiden en övertygelse om att det kan finnas något annorlunda, något magiskt, mitt i vårt upprutade liv.

Även om det inte är verkligt på samma sätt som bussen eller ishallen fyller den ändå en uppgift här och nu.

Det som slår mig mest när jag läser boken är vilken bredd det finns i teckningarna. Här finns allt från unga flickor till rynkiga gamla gummor. Det är älvar, vättar, tomtar, monster, drakar, sfinxer, flugor, Bilbo – ja, till och med Abba.

Det är något uppfriskande i det här att alla får plats. Även ”de andra”. De som inte är något. De som skyfflas undan. De som talas tyst om i mörket.

Målningarna är det som är bra med boken. Även om Lotten Strömstedts text ger mer kunskap om Hans Arnolds liv ger den knappast en djupare insikt i varifrån hans monster kommer, dem får läsaren leta upp själv.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen. 2002-12-19.