Singeltjej klipper

New York-bon Cayce Pollard är allergisk mot varumärken. Speciellt Tommy Hilfiger ger henne akuta, influensaliknande symptom. Hon klipper bort logotyperna från sina kläder och slipar bort dem från andra produkter.

WILLIAM GIBSON | Pattern Recognition | Putnam Books

På nätet sprids anonyma filmklipp. Korta nästan frusna ögonblick ur något större verk. Webbsajter skapas där folk från hela världen diskuterar klippen.

Samtidigt i London får en kvinna betalt för att gå på krogen och nämna nya produkter i förbigående.

William Gibson skapade framtiden med Neuromancer och skrev om historien i Difference Engine. Nu riktar han sitt analytiska öga mot vår konsumtionsfixerade nutid.

Efter murens fall har världen tagit flera steg mot skapandet av en enda stor marknad och den allenarådande ideologin är konsumtion. De stora företagen slåss om allt större marknadsandelar.

Marknadsföringen blir allt viktigare. Det gäller att vara först för att bli störst. Samtidigt växer misstron mot reklamen hos allt fler.

Då krävs det nya strategier för att fånga upp nya kundgrupper. Att skapa intresse underifrån. Gerillamarknadsföring.

Som när William Gibsons läsare blir marknadsförare på hans nyöppnade sajt. Där skapar de gratis goodwill och uppdaterat innehåll för författaren och hans bokförlag.

När Cayce Pollard ger sig ut för att hitta den okända filmaren befinner hon sig i en värld som ännu inte byggts om av den kapitalistiska varumärkesoffensiven. Gibsons framtidsvärld har körts över av transnationella företag och domineras av monopolistiska franchisekedjor. Hans nutid är på väg in i denna framtid.

Cayce chef, överordnade och medarbetare är mer intresserad av att driva igenom sina egna privata dagordningar. Och inte blir det lättare när hon blir allt mer paranoid. Det är på gatorna i London eller på sina nätforum Cayce får hjälp.

Cayce Pollard rör sig igenom boken med en stadig känsla av förvirring. Att hon inte riktigt är där hon befinner sig. London känns som en underlig spegelbild av New York. Nästan men inte riktigt likadant. Och det blir inte bättre av att flyga kors och tvärs över jorden. Själen hinner inte med.

William Gibson skriver så att nutiden känns som framtid. Hans prosa är kort och effektiv. Trots några lite för lättvindiga berättartekniska vändningar är Pattern Recognition en intelligent thriller. Fri från nostalgi går berättelsen in i framtiden.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen 2003-02-25.


Publicerat

i

av