Categories
Staden

Framtiden för stadens övergivna butikslokaler – några exempel

Coronapandemin har accelererat övergången till e-handel. Fastighetesägare över hela världen funderar nu på vad de ska ersätta butikerna med i de tomma lokalerna. I USA planerar de att komplettera shoppinggallerior med lägenheter, kontor och upplevelser [1, 2, 3, 4].

Ett aktuellt exempel på hur man kan använda en tom butikslokal såg jag nyligen i Hornstull. Förhoppningsvis kommer den inte vara så långlivad. Det är nätläkarbolaget Kry som har öppnat ett mottagning för covidtestning där det tidigare fanns en cykelaffär.

Cykelparkeringen i Carnaby, London.
Cykelparkeringen i Carnaby, London.

I London öppnade affärsföreningen i shoppingområdet Carnaby en gratis inomhus cykelparkering i något som ser ut som en tom butikslokal.

De senaste åren har det känts som att i alla fall mina kvarter i Stockholm har haft ett omättligt behov av utlämningsställen för e-handelspaket. Till och med Postnord har börjat lämna ut paket igen. Och i Liljeholmsgallerian finns det obemannade automater för småpaket från flera olika konkurrerande företag. I USA vill Amazon öppna utdelningscenter i tomma övergivna butikslokaler där tidigare klassiska galleriebutiker som Sears och J C Penney har funnits.

Jag har tidigare spekulerat i hur tomma butikslokaler kan fyllas med nytt innehåll här på bloggen i inlägget Cityhandeln klarar sig utan bilarna.

Categories
Historia

Historien är en annan värld – där barnens bästa vän testar cigaretter

En av de roligaste sakerna med att läsa gamla tidningar är att det blir en så konkret förflyttning till en helt annan värld. Det är något som framtida historiker kommer sakna när tidningarna läggs ner en efter en. Den 21 januari 1949 bjöd Expressen in Sven Jerring, Hasse Ekman, Stieg Trenter, Barbro Alving, Erik Wästberg och Ernst Salén för att se vilken av dem som var Sveriges storrökare.

Se där ett artikeluppslag som aldrig skulle kunna göras i dag.

Expressens storrökartest den 21 januari 1949.

Igen. Sven ”Farbror Sven” Jerring – barnens egen favorit, Sveriges röst i etern, radiolegenden. Hasse Ekman – Sveriges manliga filmstjärna nummer 1, medlem i den legendariska teaterfamiljen Ekman. Stieg Trenter – de hårdkokta deckarnas konung i Sverige under många år. Barbro ”Bang” Alving – banbrytande journalist. Plus SvD-redaktören Erik Wästberg och docent Ernst Salén – Evert Taubes privata läkare och expert på invärtes sjukdomar(!).

Det här gänget blev alltså inbjudet av Expressen för att provröka cigaretter från sju olika märken och dels kora bästa cigaretten, dels kora bästa stor-rökare – den som kände igen flest märken.

Bara föreställ dig den reporter som kommer med det förslaget till sin redaktör i dag.

Artikeln i Expressen är full av härliga detaljer när jag läser den så här 71 år senare.

Till exempel noteras att Sven Jerring aldrig drar halsbloss. Han får dessutom extrapoäng för att hans eget favoritmärke inte är med i tävlingen.

Förresten jag måste citera hela meningen som beskriver Sven Jerrings teststrategi: ”Sven Jerring som röker turkiska cigaretter och aldrig drar halsbloss, granskade noga de olika cigaretterna [Som var övermålade så att de såg identiska ut. Pelles anm.], tände så alla i snabb följd och jämförde bloss för bloss.”

Eller ta bildtexten under bilden med Barbo Alving och Ernst Salén: ”’Här har jag en Camel’, förklarar docent Salén för ’Bang’ Alving, men det var en Boy. Fru Alving försökte analysera askan, men skar inga lagrar på den metoden.”

Detaljerna om de rökandes vanor är spektakulära. Erik Wästberg rökte 60–100 cigaretter per dag, både Hasse Ekman och Barbro Alving rökte 40–60 per dag, Ernst Salén 20–40, Stieg Trenter 20 och sist vinnaren Sven Jerring som ”bara” rökte 12–15 turkiska Melachrino samt ett par amerikanska per dag. Det här med att det är en grej vilket land som cigaretterna är ifrån kan ju inte heller vara något som rökare diskuterar i dag?

I puffen på tidningens etta rubricerar man på att det var ett svenskt cigarettmärke som vann smaktävlingen och att det var ”Farbror Sven” som vann rökartävlingen.

När jag första gången berättade om det här fyndet fick jag frågan om hur det gick för storrökarna:

  • Erik Wästberg blev bara 49 år. Han dog i sviterna efter sin tobaksrökning.
  • Stieg Trenter blev 52 år. Han dog av en hjärtattack efter en roddtur.
  • Ernst Salén blev minst 75 år.
  • Barbro Alving blev 78 år.
  • Sven Jerring blev 83 år.
  • Hasse Ekman överlevde längst av paneldeltagarna. Han blev 88 år.
Categories
Journalistik

Newspaper Next – en metod 15 år före sin tid

2005 började amerikanska motsvarigheten till Tidningsutgivarna, American Press Institute, arbeta med bland annat Clayton Christensen, teoretikern bakom begreppet ”disruptive innovation”, för att ta fram en metod (strategi) för amerikanska tidningar att överleva i den nya digitala verkligheten. Metoden kom att kallas för Newspaper Next och släpptes 2006.

Newspaper Next handlade om att tidningar måste arbeta med sina läsare, och framför allt de potentiella läsarna, för att ta reda på vad deras behov är. Vad kan tidningarna erbjuda som hjälper läsarna att lösa ett eller flera av de behov som läsarna har? Vad gör det värt för läsarna att betala för tidningarnas produkter? Finns det något mer än nyheter som tidningarna kan erbjuda läsarna?

Tyvärr släpptes metoden i en tid där det enda som räknades var sidvisningar, och den ekonomiska vinst som tidningarna jagade kom från bannerannonsering. Därför lades alla projekt som startades i samarbete med American Press Institute och Newspaper Next-gruppen ned kort efter lanseringarna.

I dag däremot har förmodligen alla tidningsägare insett att den mest stabila intäktskällan är den som de alltid haft, nämligen prenumerationer. Nu borde metoderna som presenteras i Newspaper Next vara guld värda. (Även om modellen är agnostisk och uppmanar tidningarna att upptäcka alla möjliga intäktskällor.)

I grunden handlar Newspaper Next om att prata med läsarna – och att undvika att enbart förlita sig på magkänslan hos personen med störst auktoritet.

Metoden är väldigt enkel och går att lära sig snabbt.

I centrum finns begreppet ”Jobs to be done”. Man skaffar inte ett ekonomiprogram för att använda ekonomiprogrammet utan för att se till att företagets ekonomi är sund. Ekonomiprogrammet är bara ett verktyg för att nå dit.

Några av de Jobs to be done som Newspaper Next listar är:

  • Informera mig. Hjälp mig att hålla mig informerad om de frågor som jag är intresserad av.
  • Utbilda mig. Hjälp mig att fatta bättre beslut som gör mig till en bättre förälder, anställd, student, och så vidare.
  • Berika mig. Ge mig information som kan förbättra min ekonomi, som kan hjälpa mig att spara pengar eller tjäna pengar. Här är en tidning som Dagens industri (där jag vikarierar som webbredaktör just nu) ett tydligt exempel. En tidning som väldigt tydligt hjälper läsarna att tjäna pengar, när de direkta aktietipsen slår in eller de övergripande analyserna visar i vilken riktning världen är på väg och läsarna kan använda den informationen för att fatta informerade beslut.
  • Underhåll mig. Det här är väl en av de tydligaste Jobs to be done som tidningar inte har en chans att lösa bäst i dag.

De listar också en rad motsvarande Jobs to be done hos annonsörer men de flesta av de punkterna känns antingen så uppenbara att om den existerande annonseringen inte uppfyller dem så är det lika bra att lägga ner annonsavdelningen, som ”Få kunder att besöka min butik” medan andra har internet ätit upp, som ”Tillhandahåll information om produkter, priser och erbjudanden som jag har” och ”Se till att kunder med stor potential ringer mig” medan ett fåtal känns relevanta fortfarande, som ”Skapa en djupare relation med mina kunder”.

Det finns många svenska tidningar som skulle kunna inspireras av de amerikanska exemplen där fristående journalister startar nischade nyhetsbrev som kostar pengar att prenumerera på.

I Sverige finns till exempel Fond & Bank och andra nyhetsbrev under VA Insights-varumärket i Di-gruppen. Tidningen Lag & Avtal som ägs av Alma Talent Media har HR-verktyget som ingår i prenumerationen. Tidningen Chef har Chefakademin med kurser för chefer och ledare på olika nivåer i företag och organisationer.

För att hitta de Jobs to be done som läsarna kan behöva hjälp med tog Newspaper Next fram ett väldigt enkelt frågeformulär. Med frågor som Vad behöver du hjälp med nu? Vad har du gjort för att hitta information som kan hjälpa dig med att lösa det här problemet? Vad har Varit mest frustrerande under arbetet med att lösa det här problemet?

Jag har jobbat en del med användarintervjuer och målgruppsintervjuer kopplade till olika digitala lösningar i andra branscher än medievärlden och vet att det går ganska snabbt att med olika öppna frågor se vad som är värt att undersöka vidare. Det kan räcka med fem till tio intervjuer på 30 till 40 minuter. Efter att ha hittat det här problemet som behöver en lösning kan det behövas ytterligare ett varv med lika många intervjuer, med en blandning av nya och redan intervjuade intervjupersoner.

När tidningen väl har hittat en nisch som ser lovande ut förslår Newspaper Next en agil process där teamet skruvar och testar en prototyp för att hitta maximal product market fit, alltså att det finns en marknad för produkten. Det handlar alltså inte om att ta fram en helt ny tidning och lansera under pompa och ståt utan kanske snanare göra en temabilaga, skapa ett nyhetsbrev eller göra en podcast och förändra den baserat på data och feedback från läsarna.

Vad som hände parallellt med Newspaper Next är att det agila arbetssättet blev det rådande modellen för digital utveckling, även på tidningar (i alla fall de som hade råd med egen utvecklingspersonal). Och agil utveckling är ett bra sätt att arbeta men det kräver något mer. Vare sig man jobbar med en growth-modell där hela teamet jobbar efter en north star eller med någon annan modell behövs det ett sätt att bestämma en riktning för utvecklingen. Newspaper Nexts Jobs to be done-modell är ett sätt att göra det.

I dag är medievärlden också bättre på dataanalys än tidigare, men det används mest för att mäta vad av det man redan gör som fungerar bra, inte vad som skulle kunna fungera ännu bättre, sådant som det man inte gör.

Släpp iväg en journalist, en utvecklare och en dataanalytiker en månad och låt dem intervjua läsare, ickeläsare och andra intressenter och ta fram en prototyp. Låt dem sedan sätta upp egna mål, som x antal fler prenumeranter, och låt dem arbeta skarpt med projektet under, säg tre månader. Under den tiden borde de kunna ha hunnit göra tillräckligt många små, eller stora, ändringar och samlat in tillräckligt mycket data för att avgöra om det är värt att köra vidare eller lägga ner – och köra ett nytt experiment.

En sak som saknas i Newspaper Next är den avslutande delen efter att man har skapat något nytt och lanserat det. Att visa för potentiella läsare hur den egna produkten lönar sig för läsarna.

Många annonser för tidningar handlar om hur billigt det är under en provperiod och att det är enkelt att avsluta prenumerationen när man vill under provperioden. Det är väl knappast att fronta med sina styrkor och inte direkt hur Netflix, Spotify eller andra prenumerationstjänster gör.

Categories
Staden

Stockholm som aldrig blev av – Nya stenstaden på Järvafältet

1970 presenterade tre arkitektstudenter ett förslag på utformningen av Sollentunadelen av norra Järvafältet. Arkitekternas plan inspirerades av stenstaden och bestod av klassiska stadskvarter med en minimal biltrafik. Men varken deras eller någon annans plan blev verklighet. I stället blev området ett naturreservat.

När försvarsmakten skulle lämna Järvafältet köptes marken av Stockholm, Sundbyberg, Solna, Järfälla och Sollentuna och planerna var stora. Det skulle skapas en framtidsstad och Nordens ditills största arkitekttävling anordnas, enligt Sollentunajournalen.

De tre arkitekturstudenterna Olle Sutinen, Lennart Sandin och Erik Lindgren skapade planen för Yttersten i Sollentunadelen av Norra Järvafältet som ett gemensamt examensarbete på Konsthögskolans arkitektursektion, berättar Dagens Nyheter den 21 maj 1970.

– Vi anser först och främst att den stadsbyggnadsideologi som legat till grund för dagens stadsbyggande saknar något väsentligt. Det har gett oss otrivsamma stadsdelar, sade Erik Lindgren till DN.

Tanken bakom planen för Nya stan var att kombinera det bästa från den gamla stenstaden med nya influenser från den gröna vågen.

I Nya stan skulle man inte kunna köra in med bil, utan den lämnade man utanför stadsdelen och sedan kunde man åka med en eldriven minibuss om man inte ville promenera. (Från DN den 21 maj 1970.)
I Nya stan skulle man inte kunna köra in med bil, utan den lämnade man utanför stadsdelen och sedan kunde man åka med en eldriven minibuss om man inte ville promenera. (Från DN den 21 maj 1970.)

Stadsdelen Nya stan som skulle byggas i närheten av Yttersten var planerad utifrån kvarter som grupperades i storkvarter med ett torg i mitten av varje storkvarter. Mellan de slutna kvarteren gick gator anpassade för gående och cyklister där endast eldrivna (!) minibussar, som skjutsade de boende från parkeringen som fanns utanför bostadsområdet, och andra nyttofordon fick köra.

I bottenvåningarna på husen planerade arkitekterna för förskolor, träfflokaler och andra gemensamhetslokaler.

På skisserna som presenteras i Expressen den 31 maj 1970 ser det ut som att bostadshusen är fyra våningar med en uppskjutande femte våning som ett sätt att skapa variation i huskropparna.

För att skapa variation i stadsdelen jobbar de med olika stora torg, där en del rymmer skolor och andra ett litet centrum, och varierande gatubredder. Det här för att kunna skjuta kvarteren och storkvarteren i förhållande till varandra så att det inte enbart blir långa gator som försvinner i oändligheten.

Modellen för Nya stan som den presenterades i DN den 21 maj 1970.
Modellen för Nya stan som den presenterades i DN den 21 maj 1970.

Men inga planer blev verklighet. Varken Nya stan av de tre arkitekturstuderande Olle Sutinen, Lennart Sandin och Erik Lindgren eller någon annan av de storslagna planerna. Med en rösts övervikt beslutade kommunfullmäktige i Sollentuna att kommunens del av Järvafältet skulle bli ett naturreservat efter militären hade lämnat området.

Även om studenternas planer aldrig hade en chans att bli genomförda är det intressant att se hur de försöker kombinera den gamla stenstaden med nya idéer om ett gatuliv som är på människornas villkor i stället för bilarnas.

Utformningen av husen lämnar i mina ögon en hel del att önska. Det ser ut som klassiska miljonprogramsområden med raka fasader och platta tak som skapar en monotoni som de utanpåliggande tornen, som innehåller hiss och trappor, och de uppstickande lägenheterna på femte våningen inte råder bot på.

En av de starkaste momenten i stenstaden är att det är flera olika fastighetsägare som har uppfört de olika husen och varje hus oftast bara är ett fåtal av kvarterets adresser.

En annan grundläggande skillnad mellan stenstaden och miljonprogrammen är att i stenstaden är affärerna och de andra offentliga verksamheterna utspridda i kvarteren, vilket skapar ett levande gatuliv under större del av dygnet, medan i både Nya stan och andra miljonprogramsområden är butikerna samlade i ett separat centrum, vilket ökar risken för ödsliga gator och torg i stadsdelen.

Categories
Staden

Stockholm som aldrig blev av – överdäckningen vid Klara sjö

Trafikverket ogillar om man ens bygger i närheten av järnvägsspår. Helst ska det vara 30 meters avstånd mellan spåren och eventuella bostäder. Det hindrade inte HSB från att 1985 skissa på en överdäckning av hela järnvägsområdet från Norra Bantorget till Karlberg i Stockholm.

Det är i Expressen den 24 oktober 1985 som byggplanerna presenterades.

Gunnar Malm, teknisk chef och erkitekt på HSB var det som ritade skisserna. Hans planer känns väldigt inspirerade av den då aktuella Ricardo Bofill som ritade Bofills båge på Södermalm med sin monumentala skala, tornförsedda kvarter, och gångstråk som slutar i stora trappor vid vattnet, även om han förnekade det i intervjun med Bim Enström i Expressen.

På skissen till vänster ser vi bostadsområdet från Karlbergs station och in mot Stockholm city. TIll höger är det Gunnar Malms vision för ett nytt Norra Bantorget som binder samman Norra Latin längst upp i bild med Klara sjö längst ner i bilden. Fasksimil från Expressen den 24 oktober 1985.
På skissen till vänster ser vi bostadsområdet från Karlbergs station och in mot Stockholm city. TIll höger är det Gunnar Malms vision för ett nytt Norra Bantorget som binder samman Norra Latin längst upp i bild med Klara sjö längst ner i bilden. Fasksimil från Expressen den 24 oktober 1985.

Bim Enström beskriver även att planerna lyfter fram Stockholms som Nordens Venedig. Och det får man verkligen hålla med om. Husen är vända ut mot Klara sjö och längs med vattnet skulle de boende, lite som i Köpenhamnsområdet Sydhavnen, kunna ankra sina båtar precis nedanför sina lägenheter och i en bildtext står det att Gunnar Malms idé var att de boende skulle kunna fiska från sina balkonger.

I planen finns också flera nya gångbroar som skulle binda samman Kungsholmen och Norrmalm via det nya Klara Sjö-området. En vid Barnhusbron och en vid Polhemsgatan, strax väster om S:t Eriksområdet som byggdes i mitten av 1990-talet och har det skulpturala och tornen gemensamt med HSB:s planerade område vid Klara sjö.

HSB planerade att överdäckningen av järnvägsspåren vid Klara sjö skulle ge utrymme åt 3 300 nya lägenheter och lika stor yta kontor, 325 000 kvadratmeter.

Categories
Staden

Stockholm som aldrig blev av – Bofills torn

1985 var Södra Stationsområdet i Stockholm fortfarande inte mycket mer än ett gäng arkitektskisser. Den mest kända arkitekten var spanjoren Ricardo Bofill som blev inbjuden av HSB att rita den halvmåneformade byggnad som i dag kallas Bofills båge tillsammans med ett antal andra mindre byggnader bakom bågen och längs med Bangårdsgången mot Stockholm Södra. Men det jag är intresserad av är det som inte blev byggt. Trots att det inte ingick i uppdraget från HSB valde Bofill att även skissa på Söder torn, även känd som Haglunds pinne.

Söder torn ritades av den danske arkitekten Henning Larsen på uppdrag av SBC och JM och kantades av många turer där tornet successivt sänktes från de planerade 40 våningarna till dagens 24.

Hela skissen över Fatburs parken som den presenterades i Expressen den 7 februari 1985.
Hela skissen över Fatburs parken som den presenterades i Expressen den 7 februari 1985.

När jag i dagarna tittade lite närmare på Ricardo Bofills ursprungliga skisser på hur Fatbursparken skulle anläggas i Expressen från den 7 februari 1985 förstod jag äntligen varför trapporna upp till Medborgarplatsen var så otroligt breda.

Hans tanke var att Fatbursparken skulle bestå av en öppen stenlagd plats med stora träd och en damm med ett vattenspel på den norra sida, mot Mariagårdstäppan, och en stor obelisk på den södra sidan, mot bågen. Den breda parkallén började i trapporna ner från Medborgarplatsen och fortsatte hela vägen till Södra Station. På så sätt skulle området skapa en stor scen för byggnaden.

I stället blev det en smal allé som effektivt stänger av de gåendes blickar mot bågen.

När man förstår att Bofill ville gestalta hela Fatbursparken blir det självklart att han också ritade ett förslag på Söder torn i sin stil.

– Jag blev förvånad när jag såg att det finns planer på ett höghus i området. Den enda möjliga lösningen är en mycket smäcker byggnad och därför har jag bidragit med ett eget förslag, sade Ricardo Bofill till Svenska Dagbladet den 19 april 1985.

På Ricardo Bofills skiss över Söder torn ser man ett högt torn med rejäla kolonner och ett tak som skulle passa på ett grekiskt tempel. Hans idé var att tornet skulle vara 50 våningar.

Jag ska vara ärlig. Jag gillar inte Ricardo Bofills arkitektur. Det är intressant att han ritar palatsliknande byggnader för vanliga människor men byggnadernas proportioner är omänsklig och planeringen saknar helt kontakt med gatulivet. Husen är stängda och avvisande.

Men det är något med den ursprungliga skissen över Fatbursparken.

Det palatsliknande förstärks framför allt med hjälp av fönsterna på bågens södra utsida. Även parkens utseende ramar in det hela och skapar en känsla av en plats jag skulle kunna tänka mig att långsamt promenera igenom och kanske till och med stanna till i, inte bara rusa igenom för att snabbast möjligt komma ut till de människovärdiga kvarteren öster om Medborgarplatsen.

Allting känns lite mjukare än hur det blev i verkligheten. Till viss del säkert på grund av att det just är en skiss men också för att det känns som att det är mer detaljer i byggnaderna. Inte bara något åbäke som ser ut att vara sammansatt av en massa prefabelement. Och tornet är lockande. Inte bara för höjden och hur den försöker ta plats i en alldeles för nervös stad utan för att den är något unikt.

Men chansen är nog trots allt stor att jag hade ogillat den lika mycket som jag ogillar Bofills båge i dag. Å andra sidan blev inte det nuvarande tornet särskilt bra heller.

Categories
Staden

Så ska Paris borgmästare förändra den franska huvudstaden

På söndagen hölls den andra omgången i lokalvalen i flera franska städer. I Paris vann borgmästaren Anne Hidalgo igen. I koalitionens valmanifest presenterade hon flera nya planer för hur staden ska grönare tillsammans med miljöpartisten David Belliard.

Anne Hidalgo tillhör det det franska socialdemokratiska partiet Parti Socialiste och gick till val i en koalition tillsammans med det franska miljöpartiet Europe Écologie Les Verts.

I koalitionens valmanifest presenterade de flera förändringar för Frankrikes huvudstad som ska stärka konceptet 15-minutersstaden, som presenterades tidigare i år.

15-minutersstaden går ut på att det inte ska ta mer än 15 minuter på cykel för de flesta invånare i tvåmiljonersstaden att ta sig från hemmet till vardagens viktigaste hållplatser, som jobbet, skolan och mataffären.

Bland åtgärderna som lyfts fram finns bland annat:

  • Hälften av de existerande gatuparkeringsplatserna ska tas bort under en femårsperiod och ersättas av i första hand bredare trottoarer.
  • Fler gågator. Sammanlagt 250 gågator och 150 gator med breddade trottoarer enligt Christophe Najdovski, vice borgmästare med ansvar för transportfrågor och offentliga platser.
  • Gående ska ha företräde i omgivningarna av 300 skolor i staden.
  • Ett nytt torg för gående i varje av stadens 20 arrondissement.
  • Cyklister ska kunna låsa fast sina cyklar i nya cykelskåp vid stationer, större offentliga byggnader och arbetsplatser.
  • Paris stora ringmotorväg Boulevard Périphérique ska göras om till en innerstadsboulevard med övergångsställen där bland annat hastigheten sänks från 70 till 50 kilometer i timmen och en fil i varje riktning görs om till en bussfil där även andra delade fordon kan köra, som taxibilar och bilpoolsbilar.

I manifestet skriver koalitionen bland annat att det under coronakrisen har blivit tydligt att staden är parisarnas plats för att strosa och slappna av. ”Staden måste bli vår trädgård”, skriver de. För att nå dit vill koalitionen bland annat plantera 170 000 nya träd, anlägga en ny skog som ska ersätta ett industriområde mellan Bercy och Charenton-le-Pont och att skapa våtområden och platser för fiskar längs Seines kajer.

”Stadsplaneringen kommer fokusera på att skapa platser att andas på i alla stadsdelar”, skriver koalitionen. Det här ska koalitionen styra genom att skapa vad de kallar för miljövänlig, eller i direkt översättning bioklimatisk, stadsplanering. Byggprojekt med låg energiförbrukningen i byggnaderna, som minskar stadens täthet och skyddar stadens existerande grönska kommer godkännas lättare.

Andra åtgärder de planerar inom stadsplanering är att:

  • Förvandla Airbnb-lägenher till hyreslägenheter.
  • Alla byggnader måste kunna ha flera användningsområde under olika delar av dygnet och veckan.
  • ”Osynliga” platser, som parkeringsplatser och gårdarna i husen, ska förvandlas till allmänning för stadsdelarna.

Bland åtgärderna i valmanifestet som ska motverka olika former av miljöförstöring finns bland annat:

  • Hårdare regler för dieselfordon.
  • Hastigheten i staden sänks till 30 kilometer i timmen för att minska bullret.
  • Stödåtgärder för att se till att mat som odlas på landsbygden i det som kallas för Parisbäckenet går att köpa i alla matbutiker i staden.
  • Alla restauranger som staden driver ska tillhandahålla vegetariska rätter.
  • Alla digitala reklamtavlor ska tas ner för att minska den visuella miljöförstöringen.
  • För att öka mängden energi från förnybara källor vill koalitionen skapa en ny kommunal energimyndighet.