Joe Sacco, serietecknande journalist, tror inte på objektiv rapportering. Han föredrar ärlig rapportering. I början av 1990-talet begav han sig till Palestina och jobbade med vad han själv kallar slumpmässig journalistik.
Antecknat/Tempo-festivalen
– Jag begav mig till taxiområdet. Där står taxiförarna och väntar på att deras bilar ska fyllas innan de åker iväg till sin destination. Det var alltid någon som kom fram och började prata med mig på slutmålet. De visade hur de bodde och berättade om sina liv.
Joe Sacco undvek att måla upp palestinierna som offer med stort O utan ville skildra hela deras liv, även vardagslivet. Med små bakgrundsdetaljer, som den eviga leran, graffitin och soporna målas en berättande bild i bakgrunden av serien.
– Genom att göra hemmen så konkreta och levande som möjligt försöker jag få människorna att verka så mänskliga som möjligt. Det gör deras berättelser starkare.
Publiken på Joe Saccos seminarium under sista dagen av Tempo dokumentärfestival är vad man kunde förvänta sig: liten. Det är synd, för Saccos arbete är intressant. Genom att läsa hans serier får man mer kunskap om två av de största katastroferna efter andra världskriget än vad majoriteten av all nyhetsjournalistik ger. Sacco följer med läsarna in i rutorna och visar vardagslivet bakom alla braskande rubriker.
Joe Sacco är ensam i sin genre. Hans långsamma och ärliga arbetsmetoder kan skapa en djupare förståelse för flera ämnen och konflikter hos stressade nyhetskonsumenter.
I dag befinner sig ett flertal människor från bland annat Sverige i de ockuperade områdena i Palestina där de är mänskliga sköldar mellan civila och den israeliska armén.
– Jag tycker att den sortens aktivism är meningsfull. Om jag har inspirerat någon av dem att åka dit skulle jag vara mycket nöjd.
Första delen av Joe Saccos Palestina ges ut av Epix på svenska i höst.
Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen. 2002-10-20.