Categories
Journalistik

Ziggy Says: Ny rapport om framtidens webbjournalistik

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Förvånansvärt länge var webbjournalistik på de flesta tidningar detsamma som pappersjournalistik, enda skillnaden var att den fanns på nätet. En av de nya former av journalistik som har sitt ursprung på nätet är livebloggar. Nu har Karin O’Mahoney, min gamla kollega från SvD.se, skrivit rapporten As it Happens – How live news blogs work and their future om formatet för brittiska medieinstitutionen Polis.

Livebloggar är unika för mediet tack vare några olika aspekter: informationen uppdateras i realtid och tidsstämplas, informationen hämtas från flera olika källor (andra nyhetssajter, sociala medier, tv, radio osv), det inkluderar läsarna direkt och det sparas lätt sökbart på tidningens sajt.

The Guardian började liveblogga 1999 men då enbart om sport. Först 2005 använde de livebloggar i ett nyhetsskede, under bombattackerna i London. På The Guardian har livebloggar flera hundra procent fler läsare än vanliga nyhetsartiklar i samma ämne. Karin O’Mahoney använder just Guardian och Aftonbladet som exempel i sin rapport om var liveblogging befinner sig i dag och hur dess framtid ser ut.

Den stora fördelen med livebloggar är att det snabbt och enkelt går att presentera den senaste informationen i ett nyhetsskede eller ett sportsammanhang. Det stora problemet som många journalister jobbar med är naturligtvis samtidigt att det är så lätt att presentera information som redaktionen inte har hunnit verifiera ännu, något som Karin O’Mahoney tar upp mer noggrant i rapporten.

Twitter är ett annat medie som många journalister använder sig av bland annat för att det är så lätt att snabbt sprida information till många människor. Därför har flera livebloggingverktyg byggt in möjligheten att automatiskt hämta in inlägg från specifika användare under kontrollerade former så att material som annars bara skulle hamna på Twitter även kan bli en del i tidningens livebevakning.

En nyhetssajt som nämns i rapporten som har hämtat inspiration både från livebloggar och Twitter för hur en nyhetsstartsida kan presenteras är ITV News som presenterar alla nyheter i en ständigt uppdaterad liveström.

Min önskan är att nästa steg i webbifieringen av nyheter är att någon äntligen tar tag och wikifierar nyhetsartiklar. Det är bra för klicken att ha många artiklar om samma ämne men ur ett läsarperspektiv är det rätt värdelöst att det inte finns ordentliga uppdaterade artiklar som innehåller de viktigaste händelserna i ett nyhetsskede på ett samlat vis med länkar ut till all relevant information. Nackdelen med livebloggar i det här sammanhanget är att de är i fel tidsordning och blandar viktig information med mindre viktig och verifierad information med overifierad. (Påmindes om att jag skrev mer om det här med wikifiering av nyheter för några år sedan.)

Ladda ner och läs rapporten i pdf-format här.


Categories
Omvärlden

Ziggy Says: 8 granskare som avslöjar skrönorna på nätet

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Dagligen cirkulerar det allt från direkta bedrägeriförsök till godhjärtade felaktigheter på nätet. Det kanske är någon gammal vän som delar på Facebook eller en nyhetsbyrå som publicerar försenade 1 aprilskämt rakt ut på svenska nyhetssajter.

Metro drog nyligen igång Viralgranskaren som på ett bra sätt går igenom olika tveksamheter och försöker avgöra om det är sant eller falskt. Jag tycker helt klart att du ska följa dem på både Facebook och Twitter, men det finns bara så mycket de hinner granska. Här är några andra personer och konton jag tycker att du ska ta en titt på och följa.

Uppdatering 2014-04-10: Efter publiceringen av inlägget fick jag tips av Maria Hägglöf på Facebook om Facecrooks som enbart skriver om Facebook-relaterade bluffar och tipsar om hur man kan göra för att minska risken att ens konto blir kapat. Sedan såg jag att Poynter tipsade om två intressanta regelbundna kolumner:

Och som vanligt, låter det för bra för att vara sant är det förmodligen det.

Categories
Journalistik

Ziggy Says: Nu lämnar vi klicket som mätare av nätsuccéer

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Med den första bannern skapades också standarden för hur vi mäter succéer och misslyckanden på nätet – antalet klick. Sedan dess har mycket förändrats, vi mäter inte bara klick utan även spenderad tid men också hur vi skaffar nya läsare.

Före Google handlade det om att delta i webbcirklar eller få med en länk på någon av de många webbindexen, sedan handlade det om att hamna högt upp på Googles sökträffsidor, ett arbete som peakade med Demand Media.

I dag handlar det snarare om att bli mästare av den sociala ekosfären. Sajter som Upworthy skapade en mall för hur man skapar viral spridning av sitt innehåll, använd av allt från dagstidningar till fejkkonstnärer och tonåriga bildtjuvar.

Bonnier Tidskrifter Digitala Medier har genomfört ett mycket lyckat arbete här och fick nyligen mer trafik till Veckorevyn.com från sociala kanaler än från sök. De ökade trafiken från sociala medier med 2 000 procent på ett år.

Samtidigt har läsarnas ”banner blindness” (eftersom det är så många och så fula annonser på de flesta sajter har vi lärt oss att filtrera bort annonserna på de flesta sajter) fått mediehusen att leta nya mätpunkter att presentera annonsörerna. American Journalism Review har skrivit några artiklar om hur olika sajter och mätverktyg hanterar mätningarna.

  • Viralsajten Upworthy pratar i stället om ”attention minutes”, helt enkelt hur länge läsarna befinner sig på sajten.
  • Verktyget Chartbeat, en uppstickare inom analysområdet, pratar om ”engaged time”, hur länge läsarna aktivt befinner sig på en sida (genom att scrolla upp och ner till exempel) för att skilja ut de som bara lämnar en sida öppen i en flik för att läsa den senare.
  • Sportsajten ESPN mäter i sin tur ”average minute audience” för att kunna säga hur många personer det är inne på sajten vid en viss tidpunkt (framför allt intressant under matcher naturligtvis).

På Kia-index, som är den största statistiksajten för svenska mediehus, så är det fortfarande unika besökare som gäller, bara ett fåtal sajter presenterar statistik över tid på sajten.

Unika besökare har länge varit ett osäkert mått eftersom en person som surfar in på samma sajt både på jobbet och hemma räknas som två unika besökare. Men i takt med att allt fler surfar på allt fler olika enheter blir den här siffran allt mer svårtydd.

Ett annat sätt att hantera ”banner blindness” är hur Bonnier Tidskrifter Digitala Medier tänkte när de skapade en ny digital form för alla sina magasin. De skalade av sidan från allt överflödigt.

I stället för en massa puffar till mer läsning som distraherar och småannonser som inte ger särskilt bra betalt har de fokuserat på artikelns innehåll och en annons. Jag har skrivit noggrannare om deras arbete i en analys för Medievärlden Premium.

American Journalism Review skriver också om hur The Verge, en framgångsrik teknikblogg som lanserades i slutet av 2011, har valt att inte ge sina skribenter tillgång till statstiken på sina artiklar. Anledningen är enligt AJR att redaktörerna vill att skribenterna ska skriva om det som är viktigt, inte det som är trendigt.

Skribenten Russell Brandom säger att han blev förvånad när han fick höra talas om policyn första gången, särskilt som han precis kom från Buzzfeed där alla skribenter får en bonus baserad på hur bra statistik deras artiklar har, men att han har vant sig. Han menar att den har fått honom att tänka igenom sina vad han skriver om och hur noggrannare. Han försöker hitta de historier som The Verge kan bevaka på ett bättre sätt än andra, till exempel hur USA:s hälsomyndighet har slagit ner mot genanalys-startupen 23andme.

Newswhip, en konkurrent till Chartbeat på analysområdet, publicerade nyligen ett blogginlägg där de gjorde om några stora papperstidningars förstasidor baserat på vilket innehåll som delades mest i sociala medier. Det gav ett rätt intressant resultat.

Här The Independent:

Categories
Journalistik

Från neggo till utvecklande

Efter att jag publicerat mitt första inlägg på Same Same But Different, om läsplattor, kände jag att det blev alldeles för negativt. Inte för att jag har fel, men det finns för mycket gnäll här i världen. Så i dag postade jag ett nytt inlägg på SSBD där jag försöker med en mer konstruktiv vinkel. Därför borde vi wikifiera nyhetssajterna. Gärna i kombination med livebloggande.
Categories
Serier

Den slumpmässige seriejournalisten

 Joe Sacco, serietecknande journalist, tror inte på objektiv rapportering. Han föredrar ärlig rapportering. I början av 1990-talet begav han sig till Palestina och jobbade med vad han själv kallar slumpmässig journalistik.

Antecknat/Tempo-festivalen

– Jag begav mig till taxiområdet. Där står taxiförarna och väntar på att deras bilar ska fyllas innan de åker iväg till sin destination. Det var alltid någon som kom fram och började prata med mig på slutmålet. De visade hur de bodde och berättade om sina liv.

Joe Sacco undvek att måla upp palestinierna som offer med stort O utan ville skildra hela deras liv, även vardagslivet. Med små bakgrundsdetaljer, som den eviga leran, graffitin och soporna målas en berättande bild i bakgrunden av serien.

– Genom att göra hemmen så konkreta och levande som möjligt försöker jag få människorna att verka så mänskliga som möjligt. Det gör deras berättelser starkare.

Publiken på Joe Saccos seminarium under sista dagen av Tempo dokumentärfestival är vad man kunde förvänta sig: liten. Det är synd, för Saccos arbete är intressant. Genom att läsa hans serier får man mer kunskap om två av de största katastroferna efter andra världskriget än vad majoriteten av all nyhetsjournalistik ger. Sacco följer med läsarna in i rutorna och visar vardagslivet bakom alla braskande rubriker.

Joe Sacco är ensam i sin genre. Hans långsamma och ärliga arbetsmetoder kan skapa en djupare förståelse för flera ämnen och konflikter hos stressade nyhetskonsumenter.

I dag befinner sig ett flertal människor från bland annat Sverige i de ockuperade områdena i Palestina där de är mänskliga sköldar mellan civila och den israeliska armén.

– Jag tycker att den sortens aktivism är meningsfull. Om jag har inspirerat någon av dem att åka dit skulle jag vara mycket nöjd.

Första delen av Joe Saccos Palestina ges ut av Epix på svenska i höst.

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen. 2002-10-20.