Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.
MIT Technology Review publicerade nyligen en tidigare okänd text av science fiction-författaren Isaac Asimov. Han skrev den innan han hoppade av ett statligt utvecklingsuppdrag för att han inte ville hindras i sitt skapande på grund av att han kände till militära hemligheter.
I texten beskriver Isaac Asimov hur en statlig verksamhet skulle kunna skapa en grund för smarta människor att få nya idéer tillsammans. Hur skulle de kunna bli så kreativa som möjligt?
Den viktigaste slutsatsen han drar i sin artikel är att kreativa människor bara kan vara riktigt kreativa på egen hand. Ingen kreativ person vill visa upp alla misstag och felaktiga idéer som har lett fram till slutresultatet.
Först konstaterar Isaac Asimov att det oftast är omöjligt att spåra källan till en unik idé eftersom inte ens de som får idén själva vet varifrån den kom. Men han konstaterar att det finns åtminstone ett fall där två personer i princip samtidigt fick samma idé samtidigt. Det var när Charles Darwin och Alfred Wallace parallellt utvecklade teorin om naturligt urval. De hade både mycket gemensamt, de hade rest ut i världen och undersökt växter och djur och sett hur de skiljde sig åt på olika platser. Men ingen av dem lyckades kombinera sina olika iakttagelser förrän de läste Thomas Robert Malthus essä An Essay on the Principle of Population.
Det här menade Isaac Asimov lär oss att unika idéer kräver inte bara personer som är väldigt kunniga inom sitt område utan också att de har förmågan att göra kopplingar mellan två, eller fler, saker som ingen tidigare har kombinerat.
Hur går vi då vidare när vi har den här bakgrunden?
Isaac Asimov menade att det krävs isolering för att vara kreativ. Så han sågar rakt av tanken på kreativa spånmöten. I stället ska den tiden användas till faktamöten. Möten där max fem personer samlas för att dela med sig av den kunskap de har till de andra i gruppen så att de kan jobba vidare med att generera idéer på egen hand.
Faktamötena ska inte heller ske i ett instängt konferensrum utan det ska vara en informellt sammanhang. Kanske hemma hos någon av deltagarna eller ute på en restaurang.
Här på Ziggy har vi utan att veta om det följt en del av Isaac Asimovs råd. I början av många projekt samlas större delen av kontoret, alltså både de som ska jobba med projektet och de som jobbar i andra projekt just då, för en enkel fika vid vårt långa köksbord. På den här fikastunden presenterar en person det nya projektet och lite om de problem som vi ska försöka lösa. Sedan får alla en chans att delta med sin kunskap och berätta om erfarenheter från andra projekt eller saker man har snappat upp i andra sammanhang. Den här informationen tar sedan designern, strategen eller vem det nu är som dragit ihop fikat och använder i sitt inledande brainstormingarbete, som då sker på egen hand.
Läs hela texten hos MIT Technology Review.