Categories
Omvärlden

Trendspaningar på ReadMe

Mellan 2014 och 2016 höll jag tre trendspaningar på konferensen ReadMe. Eftersom genomgångarna av de olika presentationerna har publicerats på olika andra bloggar tidigare samlar jag dem här.

2016

Fem trender inom botar, algoritmer och data

5. Botar överallt

Gårdagens lansering av Facebook Messenger Platform är bara det senaste exemplet på hur olika typer av botar tar plats i vår digitala vardag. Det Facebook vill är att Messenger-appen ska ersätta mycket av det vi i dag använder det öppna internet till. Att ta reda på fakta, köpa blommor och boka resor bland annat.

Men det många kommer upptäcka är att de här gränssnitten inte är så smarta som man kanske kan tro. I praktiken fungerar de fortfarande som de gamla peka och klicka-spelen gjorde i början av 1990-talet. Som i det här exemplet från Day of the Tentacle.

Där har utvecklarna lagt in stora dialogträd som förgrenar sig i i och för sig väldigt många men fortfarande väldigt förutbestämda riktningar.

Ett annat exempel på hur botar påverkar hur vi interagerar med omvärlden är den amerikanska finanstidningen Quartz som nyligen släppte sin första nyhetsapp. I stället för en traditionell nyhetsapp som listar puffar för olika typer av nyheter har Quartz i stället byggt ett gränssnitt som är i princip identiskt med hur chatt-appar fungerar.

4. En förvriden skrattspegel

Ett annat företag som satsar stort på botar är Microsoft som nyligen presenterade sina planer för att tillhandahålla utvecklingsplattformar för att bygga botar på.

De här planerna presenterades samtidigt som de släppte ut en egen bott på nätet. Boten, som heter Tay, släpptes lös på Twitter och efter en väldigt kort smekmånadsperiod inledde den en snabb och djup spiral långt ner i kvinnohat, rasism och nazism.

Microsoft stängde snabbt ner botten.

Det här var utan tvekan ett varumärkesmisslyckande för Microsoft, men samtidigt var det ett lyckat experiment utifrån en sanningsaspekt. Den visade upp var vi som mänsklighet befinner oss i dag. För den här botten var byggd så att den lärde sig av de som den talade med och speglade deras beteende.

Och den stora lärdomen av det här experimentet är att vi måste ändra vårt beteende.

3. Det digitala minnet

När mina äldre släktingar går bort kan vi som är kvar öppna lådor och titta på deras gamla bilder som sitter i fotoalbum med korta texter bredvid. Vi kommer kunna öppna deras kalendrar och dagböcker och se var de har varit och vad de har gjort. Vi kan läsa deras brev. Ibland kommer det här vara saker vi redan kände till, ibland kommer det vara nyheter för oss.

När jag någon gång i tiden går bort så är frågan vad jag kommer lämna för något digitalt arv efter mig. Även om jag har lämnat ifrån mig mina lösenord och inloggningsuppgifter innan det är dags är det frågan om någon kommer ha möjlighet att gå igenom allting.

När vi pratar fotografier i form av papperskopior i album kanske det handlar om några hundra efter ett helt liv.

Men i digitala bildarkiv är det inte konstigt att ha samlat tusentals bilder efter bara några år.

Och så fort det är digitalt påverkas vi av den digitala entropin. Finns ens den här bildlagringssajten kvar när jag har gått bort, och har jag haft möjlighet att flytta mina bilder innan dess?

En annan aspekt på det är alla tjänster vi börjar använda och sedan slutar med, av olika anledningar. Själv har jag byggt upp mitt släktträd på nätet. Jag var ganska noggrann under ett tag och även andra släktingar hjälpte till och kopplade ihop olika grenar av släkten.

Men sedan tar engagemanget slut. Och nu får jag mejl från den här tjänsten med veckans händelser i släkten – födelsedagar, jubileum och annat.

Så ibland får jag mejl med uppmaningar att gratulera en eller annan släkting som fyller år. Det kan vara 1 år, 45 år, inga konstigheter, eller 129 år, konstigt. För det är ju så. Om någon i min släkt skulle fylla 129 år skulle jag nog ha hört talas om det. Men så är det. I den digitala sfären kan folk leva för evigt. På gott och ont.

2. Digital hälsa

Är det så att vi mår bättre om någon annan säger till oss att vi mår bra?

Om jag vore hypokondriker till exempel och känner på mig att nu, nu är det nog något allvarligt på gång, så går jag förhoppningsvis till en vårdcentral och ber dem kontrollera mig. Om då läkaren gör den kontrollen och lugnar mig och säger att, det är inga problem, du mår bra. Då känner jag mig förhoppningsvis bättre.

Men kan vi använda digitala plattformar av samma anledning, för att må bättre? Att leva är en lång kedja av händelser där det lätt blir så att vi känner hur vi känner just nu, men inte riktigt minns hur det var för en vecka sedan, för en månad sedan eller förra året. Jag känner själv hur åren lätt rinner förbi och det är svårt att märka hur jag blir bättre, eller för den delen sämre, på olika saker. Och det här gäller träning och hälsa också.

Något som en del köper på sig är så kallade träningsarmband som mäter hur mycket de rör sig och sedan presenterar den här informationen för användaren efter varje dag eller efter varje träningspass. Det här gör det lättare att följa en utveckling och kunna se i efterhand vad som har hänt.

För de som verkligen vill mäta allt de gör har armbanden en nackdel i att de så att säga bara mäter puls och rörelse. Därför fortsätter träningsbolagen att utveckla de här teknikerna. Här ett exempel av flera på lösningar där man kan mäta bland annat muskelaktivitet genom att inkludera tekniken direkt i kläderna.

Här ett exempel på en man som använder sin data för att göra sin träning roligare. Eftersom hans armband mäter var han är kan han ha som mål att försöka springa genom hela Barcelona. Så i stället för att hela tiden springa samma sträcka kan han skapa variation i sin löpning.

Nästa steg är att inte bara ha teknik som passivt registrerar vad som händer, utan även kunna styra tekniken. Så Google, naturligtvis, har inlett ett samarbete med Levi’s där de håller på och tar fram ett tyg med integrerad elektronik. Här en kort film där de presenterar hur det fungerar.

1. Digital identitet

Hur mycket skiljer sig vår digitala spegelbild från vår bild av oss själva? På Instagram styr jag över allting. Vilka bilder jag postar och vilka hashtaggar jag använder och om jag har ett öppet eller ett låst konto, eller om jag har flera konton, och så vidare.

Men mycket av vår digitala kulturkonsumtion erbjuder sig att spegla vilka vi är vare sig vi vill eller inte.

Spotify erbjuder oss årssammanfattningar och veckotips. Och även om du tycker att du faktiskt bara lyssnar på en viss sorts musikstil, så vet säkert många med barn att deras lyssnande kan förvrida statistiken rätt mycket.

När det gäller film kanske man vill se sig som en filmälskare som specialiserar sig på klassiska dramer och djupa dokumentärer men Netflix kommer in från sidan och påminner att det nog faktiskt ändå är mest actionfilmer och tv-deckare som gäller.

I Amazons Kindle kan du se alla goda föresatser och böcker du tänkte läsa men som du lämnade när det dök upp något nytt mer spännande.

Och i Instapaper och Pocket och andra artikel-appar kan man spara alla de där läsvärda långa artiklar som man tänker att man ska läsa sedan någon annan gång och som sedan bara ligger där i en stor hög tills man raderar dem för att slippa det dåliga samvetet.

Och kärlek? Hur mycket vill vi att det ska styras av data och algoritmer? Eller vill vi vara äkta där? Men kan vi det?

Som en aktuell forskningsrapport om algoritmer konstaterade nyligen, så styrs mycket av vår samhällsutveckling av algoritmer utvecklade av ingenjörer i USA. Det är helt klart ett område som kan behöva lite input från svenska bibliotekarier och lärare.

(Den här trendspaningen publicerades ursprungligen här.)

2015

5 trender att hålla öronen öppna för

#5 Pratradion fortsätter att växa

Själv skrev jag en artikel om poddradio redan 2006, då det fortfarande var väldigt nytt i Sverige. Det som fanns då var ganska nischat och inspirerat av programmen i USA.

Sedan kom Filip & Fredrik och skapade den första stora svenska poddradiovågen. Mycket tack vare att de helt enkelt var kända från tv.

Någon som skapade sig ett eget namn var Kristoffer Triumf tack vare hans intervjupodcast Värvet, som även fick en engelskspråkig upplaga.

Något man kan fundera över är varför det gick så mycket långsammare i Sverige än i USA för poddradio att bli en etablerad medieform. Förmodligen handlar det mycket om att det i USA dels redan fanns en etablerad pratradiotradition, men kanske framför allt att de helt enkelt har längre att pendla till och från jobbet. Här skulle det vara intressant att se hur mycket löpartrenden och det ökande cykelpendlandet har spelat in i etablerandet av en vana att lyssna på poddradio här i Sverige.

Det senaste som händer nu är att etablerade medier inspireras direkt av specifika poddradioprogram. Då är det i första hand den amerikanska podcasten Serial som grävde i ett antal olösta mordfall och hur de har influerat både Aftonbladet att skapa grävpodden Fallet och den reklamfinansierade podden Spår som skapats av personer från bland annat P3 Dokumentär.

#4 Bilföretagen lurar er

I takt med att biltillverkarna blir allt bättre på att skapa effektiva och bränslesnåla bilar så blir motorerna samtidigt tystare och tystare. Samtidigt vill många bilköpare fortfarande ha bilar som låter mycket.

Hur hantera detta?

Jo. En del bilföretag löser det på, så att säga, naturlig väg och bygger in nya rör mellan motorn och kupén och leder helt enkelt in mer ljud den vägen.

Andra företag installerar en helt digital lösning i bilen där de spelar upp inspelat motorljud som styrs av hur mycket föraren gasar.

En av biltillverkarna som inte hymlar om detta är Renault. Det kan vi se i detta klipp där en tysk youtube-recensent demonstrerar de olika motorljuden man kan ställa in i en Renault Clio GT.

#3 Från LP till streaming

Jag är säkert inte ensam om att ha inlett mitt ljudbokslyssnande med Stjärnornas krig-kassetterna som släpptes i början av åttiotalet i Sverige. De är inte så bra som man minns dem. Parallellt med detta fanns ju bland annat Tintin på LP-skiva. Det som förenande de här var att det handlade om dramatiseringar för att få plats med berättelserna på en kassett eller en LP-skiva.

När det blev billigare med kassetter såg vi också att inläsningarna av hela böcker ökade. Och som sedan släpptes på cd-skiva i stället. Båda på kassett och cd blev det väldigt omfångsrikt med många kassetter eller skivor.

Först med mp3:orna kunde inläsningarna samlas på en skiva.

Nu finns det flera olika sajter som jobbar med Spotify-modellen, alltså att läsarna betalar en fast månadsavgift och får tillgång till alla böcker som tjänsten har.

Och då handlar det också ofta om att det är samma tjänst som tillhandahåller både e-böcker och ljudböcker. Själv föredrar jag amerikanska Scribd eftersom de har både e-böcker, ljudböcker, och ett stort utbud av serier. Tyvärr bara på engelska. Ännu.

#2 Vi börjar prata med våra saker

Så då närmar vi oss toppen. Plats 2 är att vi börjar prata med våra saker. I både telefonerna och numera klockorna från Apple finns Siri som du kan ställa både den ena och den andra frågan till. Och det finns självklart motsvarigheter hos de flesta företagen som säljer mobiltelefoner och smarta klockor.

Men det vi ska titta på här är den forna köpsajten Amazon som nuförtiden även är ett hårdvaruföretag som tillverkar läsplattor och annat som ska göra det enklare för kunderna att köpa från dom. Vare sig det är fysiska produkter eller digitala.

Amazon har nyligen lanserat något som de kallar för Amazon Echo. Det är helt enkelt en liten ständigt uppkopplad högtalare. Så fort du börjar prata med den så utför den olika sysslor. Av någon anledning så svarar den inte om man säger Echo till den utan i stället är den programmerad att svara på Alexa när man hälsar på den.

#1 Babelfisken är här

Där hittar vi det som generationer har längtat efter sedan Douglas Adams Liftarens guide till galaxen sändes i BBC för första gången i slutet av sjuttiotalet. Nämligen Babelfisken. Babelfisken är ju för de som mot förmodan inte har läst Liftarens guide till galaxen en varelse som bor i örongångarna och livnär sig på hjärnvågor. I ersättning översätter den alla språk som bäraren hör.

Ett första steg mot att göra det här till verklighet tog vi när Microsoft släppte en betaversion av Skype Translator. Skype Translator är en version av deras vanliga videosamtalstjänst där de har byggt in en artificiell intelligens som i realtid översätter och läser upp vad den andra personer säger i samtalet.

Här är ett exempel på hur det kan fungera från en organisation i USA som jobbar med att erbjuda mikrolån i Syd- och Latinamerika.

(Den här trendspaningen publicerades ursprungligen här.)

2014

Fem e-bokstrender att hålla ögonen på

#5 Amazon kommer till Sverige?

De senaste åren har den svenska bokbranschen bävat inför det som de ser som det största hotet mot deras överlevnad – Amazon och då specifikt deras eventuella intåg på den svenska marknaden på riktigt. Nyligen öppnade de sitt första svenska kontor. Men i första hand är det nog inte bokbranschen som Amazon kommer ta tag i, utan det är snarare kunderna Spotify och Mojang som ska få bättre service i sitt användande av Amazon Web Services. Men nu är det bara en tidsfråga innan Amazon börjar distribuera e-böcker på svenska på den svenska marknaden, som de redan i dag gör i Tyskland.

Som en del av Amazons Kindle-plattform finns Kindle Direct Publishing. Kindle Direct Publishing är en självpubliceringsplattform i en av världens största distributionskanaler och betalar 70 procent till författaren – beroende på i vilket land boken säljs och hur mycket boken kostar.

Som en del i Kindle Direct Publishing öppnade Amazon tidigare i år något de kallar för Kindle Worlds. I Kindle Worlds kan vem som helst delta med fan fiction baserade på ett antal kända populärkulturella varumärken, som G.I. Joe, Veronica Mars och Gossip Girl. Det handlar mest om varumärken från tv.

Huruvida detta påverkar Sverige beror ju då först och främst på om – eller kanske snarare när – Amazon aktivt börjar sälja e-böcker på svenska.

#4 Flexibla skärmar

Redan förra året presenterade Samsung otroligt tunna OLED-skärmar som man kunde böja. De har inte kommit i produktion än utan Samsung har under tiden släppt ett antal mobiltelefoner med böjda skärmar. Men det är böjda skärmar som inte är flexibla.

När de här kommer i produktion öppnar det onekligen upp för otroligt behändiga e-boksläsare. Det här kan framstå som science fiction men för inte alls särskilt länge sedan var det science fiction att tänka sig att vi skulle ha tillgång till hundratusentals böcker i en telefon. Moores lag säger att de här skärmarna kommer öka i storlek och kvalitet snabbare än vi tror.

#3 Utlånen fortsätter att öka

Enligt preliminära beräkningar ökade utlånande av e-böcker från de svenska folkbiblioteken med 42 procent under 2013 i förhållande till året innan. (Uppdatering: I den slutgiltiga statistiken som släpptes den 27 maj 2014 hade utlånen av e-böcker ökat med 43 procent under 2013.)

Under 2010 till exempel lånades det ut 466 000 e-böcker samtidigt som 57 000 000 fysiska böcker lånades ut.

Förra året – 2013 – lånades det ut 1 500 000 e-böcker och 55 000 000 fysiska böcker.

Alltså en stor ökning av e-böcker och en liten minskning av fysiska böcker.

I de nya reglerna från Kulturrådet om ekonomiskt stöd till e-böcker ingår ett krav på att e-böckerna som får stöd ska gå att låna från bibliotek samtidigt som de börjar säljas i butik.

#2 Nya sätt att sälja

De senaste åren har det kommit en väldigt intressant försäljningsmodell. Det är Humble Bundle som gått i bräschen. Humble Bundle startade från början som ett sätt att sälja dataspel men har expanderat till att sälja även e-böcker och digitala serier.

Försäljningen går till så att under en begränsad tid säljs ett paket med till exempel sju e-böcker. Köparna får själva välja hur mycket de vill betala och varorna levereras utan kopieringsskydd.
Oftast erbjuds köparna ett antal bonusprodukter om de betalar mer än en viss summa.

Till exempel ingick de svenska författarna Linus Larssons och Daniel Goldbergs bok om Minecraft i ett paket från Humble Bundle-konkurrenten StoryBundle som bara säljer e-böcker. Men för att få tillgång till Minecraft-boken var man tvungen att betala mer än 12 dollar för paketet. Då fick man 9 böcker i stället för 6.

#1 Spotify för e-böcker

Jag tycker egentligen att det är lite slarvigt att prata om ”Spotify för…” men det går inte att komma ifrån att det är en väldigt tydlig beskrivning.

I Sverige lanserade Readly nyligen en prenumerationstjänst där man får tillgång till deras bibliotek av böcker för 99 kronor i månaden. I deras bokbiblioteket finns i dag några tusen titlar från ett tjugotal förlag – bland andra Bonniers, Norstedts och Natur & Kultur.

I USA finns sedan förra året en motsvarighet som heter Oyster. Oyster erbjuder runt 200 000 böcker för 65 kronor i månaden.

(Den här trendspaningen publicerades ursprungligen här.)

Categories
Omvärlden

Ziggy Says: Isaac Asimovs råd: Kreativitet kräver avskildhet

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

MIT Technology Review publicerade nyligen en tidigare okänd text av science fiction-författaren Isaac Asimov. Han skrev den innan han hoppade av ett statligt utvecklingsuppdrag för att han inte ville hindras i sitt skapande på grund av att han kände till militära hemligheter.

I texten beskriver Isaac Asimov hur en statlig verksamhet skulle kunna skapa en grund för smarta människor att få nya idéer tillsammans. Hur skulle de kunna bli så kreativa som möjligt?

Den viktigaste slutsatsen han drar i sin artikel är att kreativa människor bara kan vara riktigt kreativa på egen hand. Ingen kreativ person vill visa upp alla misstag och felaktiga idéer som har lett fram till slutresultatet.

Först konstaterar Isaac Asimov att det oftast är omöjligt att spåra källan till en unik idé eftersom inte ens de som får idén själva vet varifrån den kom. Men han konstaterar att det finns åtminstone ett fall där två personer i princip samtidigt fick samma idé samtidigt. Det var när Charles Darwin och Alfred Wallace parallellt utvecklade teorin om naturligt urval. De hade både mycket gemensamt, de hade rest ut i världen och undersökt växter och djur och sett hur de skiljde sig åt på olika platser. Men ingen av dem lyckades kombinera sina olika iakttagelser förrän de läste Thomas Robert Malthus essä An Essay on the Principle of Population.

Det här menade Isaac Asimov lär oss att unika idéer kräver inte bara personer som är väldigt kunniga inom sitt område utan också att de har förmågan att göra kopplingar mellan två, eller fler, saker som ingen tidigare har kombinerat.

Hur går vi då vidare när vi har den här bakgrunden?

Isaac Asimov menade att det krävs isolering för att vara kreativ. Så han sågar rakt av tanken på kreativa spånmöten. I stället ska den tiden användas till faktamöten. Möten där max fem personer samlas för att dela med sig av den kunskap de har till de andra i gruppen så att de kan jobba vidare med att generera idéer på egen hand.

Faktamötena ska inte heller ske i ett instängt konferensrum utan det ska vara en informellt sammanhang. Kanske hemma hos någon av deltagarna eller ute på en restaurang.

Här på Ziggy har vi utan att veta om det följt en del av Isaac Asimovs råd. I början av många projekt samlas större delen av kontoret, alltså både de som ska jobba med projektet och de som jobbar i andra projekt just då, för en enkel fika vid vårt långa köksbord. På den här fikastunden presenterar en person det nya projektet och lite om de problem som vi ska försöka lösa. Sedan får alla en chans att delta med sin kunskap och berätta om erfarenheter från andra projekt eller saker man har snappat upp i andra sammanhang. Den här informationen tar sedan designern, strategen eller vem det nu är som dragit ihop fikat och använder i sitt inledande brainstormingarbete, som då sker på egen hand.

Läs hela texten hos MIT Technology Review.

Categories
Litteratur

Ziggy Says: Tre fascinerande experiment med digital skönlitteratur

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Nästa vecka ska jag delta på konferensen ReadMe Lund och prata om aktuella e-bokstrender (Hoppas vi ses där!). Inför konferensen ska vi i dag titta på tre fascinerande experiment att skapa nya sätt att publicera skönlitteratur.

2010 drog författaren Neal Stephenson igång projektet ”The Mongoliad”. Tillsammans med flera andra författare hade han en idé om att skapa en sammanhållen berättelse om en alternativ medeltid. Berättelsen publicerades regelbundet i kapitelformat på en sajt där läsarna betalade en prenumerationsavgift för att inte bara läsa historien utan även ta del av en wiki men framför allt för att delta i ett forum där kommande kapitel diskuterades. Det gick även att läsa berättelsen i mobilappar. Den ursprungliga berättelsen har nu publicerats i tryckt form men det fortsätter publiceras noveller skrivna av fans via Kindle Worldsoch den övergripande fiktiva världen ”The Foreworld Saga” som ”The Mongoliad” ingår i använder just nu serietidningar för att berätta nya historier.

Neal Stephenson gick vidare och försökte skapa världshistoriens mest autentiska svärdspel. Det Kickstarter-finansierade projektet har dock tyvärr gått i stå.

Två år innan ”The Mongoliad” gjorde bokförlaget Penguin Books ett mycket snyggt experiment med ”We Tell Stories”. På ”We Tell Stories” publicerade Penguin sex berättelser baserade på klassiska Penguin-böcker av sex författare (Charles Cumming, Toby Litt, Kevin Brooks, Nicci French, Matt Mason och Mohsin Hamid). Varje berättelse hade sin egen digitala form, ”The 21 Steps” berättades till exempel i en Google Map, ”Slice” i form av fyra parallella bloggar och Twitterkonton som uppdaterades i realtid och ”The (Former) General” publicerades som en grafisk Choose Your Own Adventure-novell.

”Shadow Unit” lanserades samma år (2008) som ”We Tell Stories”. ”Shadow Unit” är ett storskaligt polisäventyr med fantastik-inslag skrivet av flera författare tillsammans, bland andra Elizabeth Bear och Emma Bull. Formatet är inspirerat av tv-serier där varje novell är ett avsnitt och den övergripande berättelsen är indelad i säsonger. Kopplat till berättelsen finns en wiki och det går att följa ett antal av karaktärerna på bloggtjänsten Livejournal.

En analog bonus: 2011 samarbetade framtidskonsulterna Berg (som var med och tog fram Mag+ åt Bonnier) med författaren Warren Ellis för att ta fram en ny sorts serieberättelse. Resultatet var SVK där delar av serien trycktes med osynligt bläck. Så tillsammans med serietidningen fick läsaren även en speciallampa med UV-ljus som gjorde att den osynliga texten framträdde. Den osynliga skriften användes för att visa hur huvudpersonen kunde läsa andras tankar.

Och ett aktuellt digitalt lästips: Just nu har jag fastnat i den fantastiska postapokalyptiska serien ”Stand Still. Stay Silent” av Minna Sundberg. Just nu växer berättelsen fram här.

Categories
Journalistik

Ziggy Says: Ny rapport om framtidens webbjournalistik

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Förvånansvärt länge var webbjournalistik på de flesta tidningar detsamma som pappersjournalistik, enda skillnaden var att den fanns på nätet. En av de nya former av journalistik som har sitt ursprung på nätet är livebloggar. Nu har Karin O’Mahoney, min gamla kollega från SvD.se, skrivit rapporten As it Happens – How live news blogs work and their future om formatet för brittiska medieinstitutionen Polis.

Livebloggar är unika för mediet tack vare några olika aspekter: informationen uppdateras i realtid och tidsstämplas, informationen hämtas från flera olika källor (andra nyhetssajter, sociala medier, tv, radio osv), det inkluderar läsarna direkt och det sparas lätt sökbart på tidningens sajt.

The Guardian började liveblogga 1999 men då enbart om sport. Först 2005 använde de livebloggar i ett nyhetsskede, under bombattackerna i London. På The Guardian har livebloggar flera hundra procent fler läsare än vanliga nyhetsartiklar i samma ämne. Karin O’Mahoney använder just Guardian och Aftonbladet som exempel i sin rapport om var liveblogging befinner sig i dag och hur dess framtid ser ut.

Den stora fördelen med livebloggar är att det snabbt och enkelt går att presentera den senaste informationen i ett nyhetsskede eller ett sportsammanhang. Det stora problemet som många journalister jobbar med är naturligtvis samtidigt att det är så lätt att presentera information som redaktionen inte har hunnit verifiera ännu, något som Karin O’Mahoney tar upp mer noggrant i rapporten.

Twitter är ett annat medie som många journalister använder sig av bland annat för att det är så lätt att snabbt sprida information till många människor. Därför har flera livebloggingverktyg byggt in möjligheten att automatiskt hämta in inlägg från specifika användare under kontrollerade former så att material som annars bara skulle hamna på Twitter även kan bli en del i tidningens livebevakning.

En nyhetssajt som nämns i rapporten som har hämtat inspiration både från livebloggar och Twitter för hur en nyhetsstartsida kan presenteras är ITV News som presenterar alla nyheter i en ständigt uppdaterad liveström.

Min önskan är att nästa steg i webbifieringen av nyheter är att någon äntligen tar tag och wikifierar nyhetsartiklar. Det är bra för klicken att ha många artiklar om samma ämne men ur ett läsarperspektiv är det rätt värdelöst att det inte finns ordentliga uppdaterade artiklar som innehåller de viktigaste händelserna i ett nyhetsskede på ett samlat vis med länkar ut till all relevant information. Nackdelen med livebloggar i det här sammanhanget är att de är i fel tidsordning och blandar viktig information med mindre viktig och verifierad information med overifierad. (Påmindes om att jag skrev mer om det här med wikifiering av nyheter för några år sedan.)

Ladda ner och läs rapporten i pdf-format här.


Categories
Omvärlden

Ziggy Says: 3 nyhetsbrev som du faktiskt vill läsa

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Trender kommer och trender går. Just nu är de personliga nyhetsbreven de nya exklusiva bloggarna. Här är mina tre favoriter.

Things That Have Caught My Attention av Dan Hon

Ett typiskt nyhetsbrev från Dan Hon består av en längre (runt 5 000 tecken) diskussion om digitala uttryck, verktyg eller trender och några kortare iakttagelser. De senaste nyhetsbreven har bland annat handlat om den nya tidens digitala verktyg, Captain America-filmen som exempel på den nya digitala medvetenheten och hur Neal Stephensons klassiska bok Snow Crash funkar i jämförelse med dagens teknik. Dan Hon jobbar som interactive creative director på reklambyrån Wieden+Kennedy i Portland, USA.

Här hittar du Things That Have Caught My Attention

5 Intriguing Things av Alexis Madrigal

Båda Alexis Madrigal och Erik Stattin nedan har återuppväckt en annan trend, den gamla länkposten men nu i nyhetsbrevsformat. I Alexis fall är nyhetsbrevet väldigt mycket vad namnet antyder ”5 Intriguing Things”. Så varje dag består nyhetsbrevet av fem länkar med korta citat från respektive källa. Det kan handla om litteratur, teknik och digitala trender. De senaste nyhetsbreven har tipsat om läsning som bland annat handlat om vad som händer när man försöker dölja sin graviditet från datainsamlingsföretag, hur tv-programmet Soul Train förändrade det amerikanska samhället och historien bakom slumpmässiga kontrollgrupper i forskning. Alexis jobbar som redaktör på tidningen The Atlantic i Washington DC, USA.

Här hittar du 5 Intriguing Things

Missiverna av Erik Stattin

Varje utgåva av Missiverna, nu uppe i 30 utgåvor, innehåller 10 snabba länkar till saker som Erik har plockat upp den senaste vecka. De senaste nyhetsbreven har bland annat tipsat om manuskriptsamlingar i Timbuktu, historiska kartor som går att laddas ner gratis och det underjordiska arkivet där 600 personer hanterar amerikanska statens fysiska samling av de statligt anställdas pensionsdokument. Erik Stattin jobbar som bibliotekarie på Karolinska Institutet i Solna och är en legendar i den svenska bloggvärlden.

Här hittar du Missiverna.

Som sagt trender kommer och går. Som en del i den här lilla trenden har de till och med återskapat den gamla trenden med webbringar (om du kommer ihåg dom?).

Categories
Omvärlden

Ziggy Says: 8 granskare som avslöjar skrönorna på nätet

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Dagligen cirkulerar det allt från direkta bedrägeriförsök till godhjärtade felaktigheter på nätet. Det kanske är någon gammal vän som delar på Facebook eller en nyhetsbyrå som publicerar försenade 1 aprilskämt rakt ut på svenska nyhetssajter.

Metro drog nyligen igång Viralgranskaren som på ett bra sätt går igenom olika tveksamheter och försöker avgöra om det är sant eller falskt. Jag tycker helt klart att du ska följa dem på både Facebook och Twitter, men det finns bara så mycket de hinner granska. Här är några andra personer och konton jag tycker att du ska ta en titt på och följa.

Uppdatering 2014-04-10: Efter publiceringen av inlägget fick jag tips av Maria Hägglöf på Facebook om Facecrooks som enbart skriver om Facebook-relaterade bluffar och tipsar om hur man kan göra för att minska risken att ens konto blir kapat. Sedan såg jag att Poynter tipsade om två intressanta regelbundna kolumner:

Och som vanligt, låter det för bra för att vara sant är det förmodligen det.

Categories
Journalistik

Ziggy Says: Nu lämnar vi klicket som mätare av nätsuccéer

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Med den första bannern skapades också standarden för hur vi mäter succéer och misslyckanden på nätet – antalet klick. Sedan dess har mycket förändrats, vi mäter inte bara klick utan även spenderad tid men också hur vi skaffar nya läsare.

Före Google handlade det om att delta i webbcirklar eller få med en länk på någon av de många webbindexen, sedan handlade det om att hamna högt upp på Googles sökträffsidor, ett arbete som peakade med Demand Media.

I dag handlar det snarare om att bli mästare av den sociala ekosfären. Sajter som Upworthy skapade en mall för hur man skapar viral spridning av sitt innehåll, använd av allt från dagstidningar till fejkkonstnärer och tonåriga bildtjuvar.

Bonnier Tidskrifter Digitala Medier har genomfört ett mycket lyckat arbete här och fick nyligen mer trafik till Veckorevyn.com från sociala kanaler än från sök. De ökade trafiken från sociala medier med 2 000 procent på ett år.

Samtidigt har läsarnas ”banner blindness” (eftersom det är så många och så fula annonser på de flesta sajter har vi lärt oss att filtrera bort annonserna på de flesta sajter) fått mediehusen att leta nya mätpunkter att presentera annonsörerna. American Journalism Review har skrivit några artiklar om hur olika sajter och mätverktyg hanterar mätningarna.

  • Viralsajten Upworthy pratar i stället om ”attention minutes”, helt enkelt hur länge läsarna befinner sig på sajten.
  • Verktyget Chartbeat, en uppstickare inom analysområdet, pratar om ”engaged time”, hur länge läsarna aktivt befinner sig på en sida (genom att scrolla upp och ner till exempel) för att skilja ut de som bara lämnar en sida öppen i en flik för att läsa den senare.
  • Sportsajten ESPN mäter i sin tur ”average minute audience” för att kunna säga hur många personer det är inne på sajten vid en viss tidpunkt (framför allt intressant under matcher naturligtvis).

På Kia-index, som är den största statistiksajten för svenska mediehus, så är det fortfarande unika besökare som gäller, bara ett fåtal sajter presenterar statistik över tid på sajten.

Unika besökare har länge varit ett osäkert mått eftersom en person som surfar in på samma sajt både på jobbet och hemma räknas som två unika besökare. Men i takt med att allt fler surfar på allt fler olika enheter blir den här siffran allt mer svårtydd.

Ett annat sätt att hantera ”banner blindness” är hur Bonnier Tidskrifter Digitala Medier tänkte när de skapade en ny digital form för alla sina magasin. De skalade av sidan från allt överflödigt.

I stället för en massa puffar till mer läsning som distraherar och småannonser som inte ger särskilt bra betalt har de fokuserat på artikelns innehåll och en annons. Jag har skrivit noggrannare om deras arbete i en analys för Medievärlden Premium.

American Journalism Review skriver också om hur The Verge, en framgångsrik teknikblogg som lanserades i slutet av 2011, har valt att inte ge sina skribenter tillgång till statstiken på sina artiklar. Anledningen är enligt AJR att redaktörerna vill att skribenterna ska skriva om det som är viktigt, inte det som är trendigt.

Skribenten Russell Brandom säger att han blev förvånad när han fick höra talas om policyn första gången, särskilt som han precis kom från Buzzfeed där alla skribenter får en bonus baserad på hur bra statistik deras artiklar har, men att han har vant sig. Han menar att den har fått honom att tänka igenom sina vad han skriver om och hur noggrannare. Han försöker hitta de historier som The Verge kan bevaka på ett bättre sätt än andra, till exempel hur USA:s hälsomyndighet har slagit ner mot genanalys-startupen 23andme.

Newswhip, en konkurrent till Chartbeat på analysområdet, publicerade nyligen ett blogginlägg där de gjorde om några stora papperstidningars förstasidor baserat på vilket innehåll som delades mest i sociala medier. Det gav ett rätt intressant resultat.

Här The Independent: