Homofavoriten Ralf König är tillbaka med ännu ett seriealbum, Jago, fyllt av enkla teckningar, potatisnäsor, transvestiter, bögar, lesbiska, stora snoppar och känslomässiga förvecklingar.
Ralf König | Jago | Översättning Horst Schröder | Epix
Den flerfaldigt Urhunden-nominerade Ralf König får väl anses som en institution med sina sju album på svenska.
Den här gången är det William Shakespeare och hans verk som behandlas i ett historiskt triangeldrama med två kåta engelska homosexuella skådespelare och en enorm morian från Afrika i centrum. Shakespeare, som hela tiden förnekar sin bisexualitet med utropet ”Men jag har ju fru och två barn i Stratford-on-Avon”, är förpassad till periferin även om hans verk genomsyrar hela historien. Tyvärr slarvar König bort sin twist på Romeo och Julia.
Allt är mycket kompetent genomfört och König har utvecklat sin simplistiska tecknarstil med insprängda fotokopierade bitar. Tyvärr faller han i samma fälla som fantasyförfattaren Terry Pratchett. Han använder nämligen nutida företeelser och applicerar dem på den historiska berättelsen. Och det börjar bli uttjatat.
Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen. 2002-07-14.