Categories
Journalistik

Ziggy Says: Nu lämnar vi klicket som mätare av nätsuccéer

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

Med den första bannern skapades också standarden för hur vi mäter succéer och misslyckanden på nätet – antalet klick. Sedan dess har mycket förändrats, vi mäter inte bara klick utan även spenderad tid men också hur vi skaffar nya läsare.

Före Google handlade det om att delta i webbcirklar eller få med en länk på någon av de många webbindexen, sedan handlade det om att hamna högt upp på Googles sökträffsidor, ett arbete som peakade med Demand Media.

I dag handlar det snarare om att bli mästare av den sociala ekosfären. Sajter som Upworthy skapade en mall för hur man skapar viral spridning av sitt innehåll, använd av allt från dagstidningar till fejkkonstnärer och tonåriga bildtjuvar.

Bonnier Tidskrifter Digitala Medier har genomfört ett mycket lyckat arbete här och fick nyligen mer trafik till Veckorevyn.com från sociala kanaler än från sök. De ökade trafiken från sociala medier med 2 000 procent på ett år.

Samtidigt har läsarnas ”banner blindness” (eftersom det är så många och så fula annonser på de flesta sajter har vi lärt oss att filtrera bort annonserna på de flesta sajter) fått mediehusen att leta nya mätpunkter att presentera annonsörerna. American Journalism Review har skrivit några artiklar om hur olika sajter och mätverktyg hanterar mätningarna.

  • Viralsajten Upworthy pratar i stället om ”attention minutes”, helt enkelt hur länge läsarna befinner sig på sajten.
  • Verktyget Chartbeat, en uppstickare inom analysområdet, pratar om ”engaged time”, hur länge läsarna aktivt befinner sig på en sida (genom att scrolla upp och ner till exempel) för att skilja ut de som bara lämnar en sida öppen i en flik för att läsa den senare.
  • Sportsajten ESPN mäter i sin tur ”average minute audience” för att kunna säga hur många personer det är inne på sajten vid en viss tidpunkt (framför allt intressant under matcher naturligtvis).

På Kia-index, som är den största statistiksajten för svenska mediehus, så är det fortfarande unika besökare som gäller, bara ett fåtal sajter presenterar statistik över tid på sajten.

Unika besökare har länge varit ett osäkert mått eftersom en person som surfar in på samma sajt både på jobbet och hemma räknas som två unika besökare. Men i takt med att allt fler surfar på allt fler olika enheter blir den här siffran allt mer svårtydd.

Ett annat sätt att hantera ”banner blindness” är hur Bonnier Tidskrifter Digitala Medier tänkte när de skapade en ny digital form för alla sina magasin. De skalade av sidan från allt överflödigt.

I stället för en massa puffar till mer läsning som distraherar och småannonser som inte ger särskilt bra betalt har de fokuserat på artikelns innehåll och en annons. Jag har skrivit noggrannare om deras arbete i en analys för Medievärlden Premium.

American Journalism Review skriver också om hur The Verge, en framgångsrik teknikblogg som lanserades i slutet av 2011, har valt att inte ge sina skribenter tillgång till statstiken på sina artiklar. Anledningen är enligt AJR att redaktörerna vill att skribenterna ska skriva om det som är viktigt, inte det som är trendigt.

Skribenten Russell Brandom säger att han blev förvånad när han fick höra talas om policyn första gången, särskilt som han precis kom från Buzzfeed där alla skribenter får en bonus baserad på hur bra statistik deras artiklar har, men att han har vant sig. Han menar att den har fått honom att tänka igenom sina vad han skriver om och hur noggrannare. Han försöker hitta de historier som The Verge kan bevaka på ett bättre sätt än andra, till exempel hur USA:s hälsomyndighet har slagit ner mot genanalys-startupen 23andme.

Newswhip, en konkurrent till Chartbeat på analysområdet, publicerade nyligen ett blogginlägg där de gjorde om några stora papperstidningars förstasidor baserat på vilket innehåll som delades mest i sociala medier. Det gav ett rätt intressant resultat.

Här The Independent:

Categories
Omvärlden

Ziggy Says: Inspireras av restaurangvärldens fun dining

Det här inlägget publicerades ursprungligen på ziggysays.com.

De senaste åren har flera restauranger startats eller renoverats för att ge en intressant upplevelse snarare än att leverera en korrekt, stram lyxupplevelse. Från fine dining till fun dining.

Fun dining har något år på nacken men börjar nu ta över Restaurangsverige. Fun dining handlar mycket om servera enkel mat men med finess i en mer personlig miljö. I Helsingborg har rosade Gastro kastat ut sin avsmakningsmeny och i stället ersatt den med ett fast antal rätter som alla kostar lika mycket. När göteborgsrestaurangen Kock&Vin med en stjärna i Michelinguiden förvandlades till Koka tidigare i år fick kökspersonalen hjälpa till med bygget. I Stockholm har Lilla Ego som drivs av två vinnare i Årets Kock hyllats den senaste tiden.

För restaurangerna handlar det mycket om att kunna erbjuda lite billigare mat tillagad med mycket billigare råvaror. Med enklare rätter och lägre priser kan de forna finrestaurangerna ta in fler kunder och större sällskap. Med begagnad inredning och enklare material är det billigare att skapa avslappnad atmosfär.

För kunderna handlar det mycket om att göra restaurangbesöket till mer av en upplevelse. Det senaste decenniets molekylär gastronomi och besök på restauranger som Noma och Oaxen har fått fler att förvänta sig något mer när de går ut och äter, men de vill inte betala de priserna regelbundet.

Jonas Holmsgård som jobbar på Stylt Trampoli, ett företag som bland annat skapar nya koncept för restauranger och hotell, säger i en intervju med SvD att ”det finns så många restauranger som håller en hög nivå. Det räcker inte att servera en bra caesarsallad eller hamburgare för att sticka ut. Den viktigaste aspekten av designkoncept är att skapa upplevelser som är lätta att berätta vidare. I stället för att man bara ska minnas den där sjötungan och försöka beskriva den”.

I samma SvD-artikel beskriver reportern hur F12-gruppen arbetar konceptuellt. Att bland annat deras tre restauranger Grill, Köttbaren och Le Rouge har helt olika inredning men att de alla genomsyras av en tydlig distinkt inredningsidé som särskiljer dem och skapar en upplevelse för restauranggästerna.

På Ziggy tycker vi att det ofta är givande att titta på andra branscher än den som just kunden verkar i.

Ett klassiskt exempel är att det kan vara nog så relevant för en myndighet att titta på och jämföra sig med e-handelsbutiker som mot andra myndighetssajter.

Det är lika viktigt för Skatteverket.se att skapa en smidig, enkel upplevelse för medborgarna, deras kunder, av att göra ärenden digitalt som det är för en klädbutik att upplevelsen av att köpa kläder är smidig. Till exempel Lindex.com som erbjuder fri frakt och retur till deras fysiska butiker.

Så vilken är den distinkta idén som ramar in besökarnas upplevelse på er sajt?