Categories
Staden

Stockholm som aldrig blev av – Bofills torn

1985 var Södra Stationsområdet i Stockholm fortfarande inte mycket mer än ett gäng arkitektskisser. Den mest kända arkitekten var spanjoren Ricardo Bofill som blev inbjuden av HSB att rita den halvmåneformade byggnad som i dag kallas Bofills båge tillsammans med ett antal andra mindre byggnader bakom bågen och längs med Bangårdsgången mot Stockholm Södra. Men det jag är intresserad av är det som inte blev byggt. Trots att det inte ingick i uppdraget från HSB valde Bofill att även skissa på Söder torn, även känd som Haglunds pinne.

Söder torn ritades av den danske arkitekten Henning Larsen på uppdrag av SBC och JM och kantades av många turer där tornet successivt sänktes från de planerade 40 våningarna till dagens 24.

Hela skissen över Fatburs parken som den presenterades i Expressen den 7 februari 1985.
Hela skissen över Fatburs parken som den presenterades i Expressen den 7 februari 1985.

När jag i dagarna tittade lite närmare på Ricardo Bofills ursprungliga skisser på hur Fatbursparken skulle anläggas i Expressen från den 7 februari 1985 förstod jag äntligen varför trapporna upp till Medborgarplatsen var så otroligt breda.

Hans tanke var att Fatbursparken skulle bestå av en öppen stenlagd plats med stora träd och en damm med ett vattenspel på den norra sida, mot Mariagårdstäppan, och en stor obelisk på den södra sidan, mot bågen. Den breda parkallén började i trapporna ner från Medborgarplatsen och fortsatte hela vägen till Södra Station. På så sätt skulle området skapa en stor scen för byggnaden.

I stället blev det en smal allé som effektivt stänger av de gåendes blickar mot bågen.

När man förstår att Bofill ville gestalta hela Fatbursparken blir det självklart att han också ritade ett förslag på Söder torn i sin stil.

– Jag blev förvånad när jag såg att det finns planer på ett höghus i området. Den enda möjliga lösningen är en mycket smäcker byggnad och därför har jag bidragit med ett eget förslag, sade Ricardo Bofill till Svenska Dagbladet den 19 april 1985.

På Ricardo Bofills skiss över Söder torn ser man ett högt torn med rejäla kolonner och ett tak som skulle passa på ett grekiskt tempel. Hans idé var att tornet skulle vara 50 våningar.

Jag ska vara ärlig. Jag gillar inte Ricardo Bofills arkitektur. Det är intressant att han ritar palatsliknande byggnader för vanliga människor men byggnadernas proportioner är omänsklig och planeringen saknar helt kontakt med gatulivet. Husen är stängda och avvisande.

Men det är något med den ursprungliga skissen över Fatbursparken.

Det palatsliknande förstärks framför allt med hjälp av fönsterna på bågens södra utsida. Även parkens utseende ramar in det hela och skapar en känsla av en plats jag skulle kunna tänka mig att långsamt promenera igenom och kanske till och med stanna till i, inte bara rusa igenom för att snabbast möjligt komma ut till de människovärdiga kvarteren öster om Medborgarplatsen.

Allting känns lite mjukare än hur det blev i verkligheten. Till viss del säkert på grund av att det just är en skiss men också för att det känns som att det är mer detaljer i byggnaderna. Inte bara något åbäke som ser ut att vara sammansatt av en massa prefabelement. Och tornet är lockande. Inte bara för höjden och hur den försöker ta plats i en alldeles för nervös stad utan för att den är något unikt.

Men chansen är nog trots allt stor att jag hade ogillat den lika mycket som jag ogillar Bofills båge i dag. Å andra sidan blev inte det nuvarande tornet särskilt bra heller.

Categories
Fotografier

Årets bilder 2010: Morgon på Sergels torg

Ett urval favoriter från mina egna bilder 2010. I dag från morgonrusningen på Sergels torg. Morgon / Morning Se fler bilder från Sergels torg. Se fler svartvita bilder från Stockholm. Se mina 100 mest populära bilderna på Flickr.
Categories
Litteratur

Stockholms skärgård som cyberpunkmiljö

För drygt en månad sedan skrev Billy Rimgard på Beneath a Steel Sky om svenska städer med cyberpunk-potential. Alltså städer där man kan tänka sig att böcker som Neuromancer skulle kunna utspela sig. Jag tipsade bland annat om Växjö (som hamnade på listan) och Umeå (som inte gjorde det).

Sedan funderade jag lite vidare. Jag hade nog tänkt för snävt. Mina förslag var baserade på hur det är i dag. Men de flesta cyberpunk-romaner utspelar sig ju i framtiden.

Så om vi extrapolerar lite och spekulerar kring hur framtiden kommer se ut är inte frågan om Stockholms skärgård skulle kunna passa bättre.

Det är år 2078.

Detta har hänt.

Stockholms innerstad är helt igentäppt och alla förorter är fullständigt förtätade. Nationalparkerna har ersatts av bostadsområden. Storstockholm har växt från två miljoner invånare till cirka fyra miljoner.

Fabrikerna är uttryckta från centrum. De flesta fabriker har flyttat utomlands, men en del enklare småskalig produktion hänger kvar i slitna områden långt ute i skärgården. De transporterar sina legala varor med hjälp av luftskepp till lossningscentraler både i Stockholm, andra orter i Sverige och österut i Finland, Ryssland och Baltikum.

För att komma bort från centralmakten flyttar en del ljusskygga element sin verksamhet ut till öarna, andra uppåt landet. Norrland är i princip folktomt.

Flera öar har utropats sig som självständiga autonoma områden.

Stadsplanering saknas och öarna är överfulla. En blandning av kåkstäder och gated communities. De rika har antingen flyttat samman och låst in sig innanför bevakade murar eller flyttat österut. En del kvarlämnade lyxvillor har stått och förfallit under ett antal år, men nya både tillfälliga och permanenta boende har flyttat in.

Runt flera öar har rangliga husbåtsstäder växt upp. De boende är klädda i täckjackor som även fungerar som räddningsvästar.

De röda blinkande ljusen visar båtarna går. De som vill synas det vill säga. På en del håll är isen tillräckligt hård för att transportera värdefulla varor med hjälp av snabba och smidiga svävare. Svarta transporter via gråa fraktfirmor. Firmor som jobbar med både fysiska och virtuella transporter.

De flesta har tillgång till internet via satellit. En del delar på uppkopplingen med hjälp av tjuvdragna ledningar mellan husen.

Före detta KTH-professorer och -doktorander arbetar som entreprenörer i mer lukrativa branscher än statliga utbildningsinstitutioner. Det är många som vill ha hjälp att komma runt statens olika filter och övervakningssystem.

Andra öar är till synes övergivna men väl bevakade. På en av dem har Riksarkivet flyttat in. När marken blev för värdefull inne i Stockholm tog de över en ö. En stor byggnad sprängdes in i berget. Efter att de flyttade ut sina olika arkiv blev den statliga digitaliseringen klar och arkivet glömdes bort.

I det numera rostiga och övergivna hålet finns en skattkista för datahackers som inte glömt bort de arkaiska klassificeringssystemen.

Billy Rimgard påminner mig om övergivna militära bunkrar och andra underjordiska anläggningar. Några av dem har gjorts om till underjordiska serverhallar à la Pionen White Mountains. Andra har tagits över av diverse religiösa undergångsekter.

Svampen Fusarium venenatum odlas i flera underjordiska anläggningar för tillverkning av quorn, en köttersättningsprodukt som har blivit en daglig matvara i de flesta diet.

Det är senhöst och vintern är på väg tillsammans med dimma och is. Det är dova ljud i luften och isen knakar i mörkret.