Categories
Serier

På äventyr bland postapokalypsens nordiska spöken

Stand Still, Stay Silent är en tecknad serie om Norden 90 år efter att en global pandemi har utrotat stora delar av mänskligheten. Naturen har tagit över världen, Island är det land som klarade pandemin bäst och magi lever sida vid sida med spöken och andra övernaturliga väsen.

Serien är skapad av Minna Sundberg från Finland och har precis kommit ut med ett tredje album. De första två samlingarna gavs ut med hjälp av Kickstarter men nu finns det en tillräckligt stor publik för att det tredje albumet har kunnat tryckas upp och köpare i några europeiska länder kunde köpa boken via Minnas egen nätbutik medan övriga världen får köpa via en nystartade Kickstarterkampanj. Men för den som vill läsa gratis online publiceras serien på webben fyra dagar i veckan.

Resterna av den forna mänskligheten. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.
Resterna av den forna mänskligheten. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.

Stand Still, Stay Silent är vackert tecknad i europeisk stil med rena linjer och en vattenfärgsliknande färgläggning.

Minna Sundberg jobbar med avskalade färgskalor med dominerande färger. Det är antingen mycket lila, turkos, brunt eller gult. Väldigt cineastiskt.

Alla pratar olika nordiska språk. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.
Alla pratar olika nordiska språk. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.

En intressant detalj är att alla i expeditionen är från olika nordiska länder och talar sina egna språk. Ibland förstår de varandra, inte alltid. Men eftersom den absoluta majoriteten av att text i boken är på engelska arbetar Minna Sundberg med små flaggor i vissa pratbubblor för att markera vilket språk som talas.

Publiceringstakten är mangainspirerad, Minna är otroligt produktiv, och de tre böckerna som kommit ut hittills innehåller cirka 900 sidor sammanlagt (producerat sedan 2013). Att som både författare och tecknare och förläggare hålla den takten så länge är otroligt imponerande. Särskilt som kvaliteten är genomgående hög.

Samtidigt finns det aspekter av det mangainspirerade i produktionen som en eurofil serieälskare kan ha lite svårt med. Ibland är det lite utdraget.

Expeditionens fordon har aldrig sett mer ut som kattbusen i Totoro. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.
Expeditionens fordon har aldrig sett mer ut som kattbusen i Totoro. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.

Stand Still, Stay Silent handlar om en forskningsexpedition in i vildaste Danmark där gruppen ska samla in kunskap från tiden före katastrofen. I ett fordon som ser ut som en mekaniserad kattbuss från animefilmen Totoro färdas de genom ett landskap tomt på människor men fyllt av faror.

Postapokalypsens hästspöken. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.
Postapokalypsens hästspöken. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.

I den tredje volymen är den stora faran en samling spöken och andar som långsamt närmar sig gruppen som blir allt mer utsatt.

I det här finns också ett av bokens stora problem. Det är en så långsamt stegrande spänning att den aldrig riktigt exploderar när faran är som störst. Något som skulle kunna bli ett skräckfyllt möte blir mer av en magisk åkallelse. Men samtidigt är det också den serien det är. Stand Still, Stay Silent är en serie som vilar i det magiska i en postapokalyptisk miljö. Och där relationerna mellan huvudpersonerna är viktigare är action. Gott så.

Katter lever och frodas i Stand Still, Stay Silent-världen. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.
Katter lever och frodas i Stand Still, Stay Silent-världen. Ur Stand Still, Stay Silent, Volym 3 av Minna Sundberg.
Categories
Kultur

Patreon skapar gemenskap

Jag lyssnar på många poddar och en tydlig trend där är hur flera gör det möjligt att sponsra podden via Patreon. Bland andra ’80s All Over, Canceled Too Soon och nu senast Obiter Dictum. Patreon är en enkel men samtidigt avancerad form av prenumerationstjänst. Hisspitchen är enkel: betala x kronor i månaden för att stödja dina favoriter som skapar bra innehåll. Utförandet kan bli mer komplext. Framför allt eftersom det går att skaparna kan lägga in så många nivåer som de själva tycker känns relevant (vilket är likt hur det funkar på Kickstarter). Det är också en av de roligare detaljerna på Patreon, hur skaparna döper nivåerna (efter klassiska rollfigurer i 80-talsfilmer, enormt dåliga tv-serier eller Star Trek-karaktärer, för att illustrera med de tre nämnda poddarna ovan.) Patreon i sig är inget nytt. Det har funnits sedan 2013. Det jag tycker är intressant med konceptet är att det skapar en stark samhörighet mellan skaparen och prenumeranten. Om man jämför mellan tidningarnas betalväggar och Patreon-prenumerationerna kan jag tycka att det finns flera saker som talar för Patreon-formatet. På tidningarna är det oftast fullt möjligt att ta del av bild, rubrik och ingress på alla artiklar men det låsta materialet ber läsaren att betala en engångssumma eller prenumeration för att ta del av resten av artikeln. Så läsare som inte betalar hamnar hela tiden på material de kan se men inte får ta del av, och det problemet är ännu större när det handlar om läsare som kommer till tidningen via länkar i andra digitala kanaler. Det skapar irritation och en töntig tävling om att visa hur man kan bryta upp låset och ta sig in genom dörren. När det gäller Patreon är det, i alla fall när det gäller poddar, oftast så att själva grundmaterialet är gratis tillgängligt för alla. Vad man sedan får om man väljer att sponsra podden med en prenumeration kan variera väldigt mycket, från att man får vara med och rösta om vilka teman podden ska ta upp via tillgång till specialavsnitt till att man får delta i gruppsamtal med skaparna via videosamtal. Det här materialet är oftast något man inte kan komma åt om man inte har prenumererat och orsakar inte heller någon särskild irritation, kanske främst för att det är en person som lyssnaren redan har skapat en relation till via podden som förklarar varför det är inlåst. Ett tag köpte jag en del böcker och annat via Kickstarter och Indiegogo och något jag verkligen gillade var just den här möjligheten att gå in och sponsra skaparna med olika mycket pengar för att få tillgång till olika sorters exklusivt material eller andra former av bonusar. Problemet som dock snabbt dök upp var att många skapare hade lättare att lova en produkt än att leverera den. Det mest absurda projektet där var nog serieboken som jag beställde i februari 2013, som skulle levereras i september det året och som slutligen anlände våren 2016. (De drabbades bland annat av att deras första tryckeri gick i konkurs strax efter att de hade betalt för hela tryckningen.) En intressant skillnad mellan nivåerna på Kickstarter och Patreon är att de på Kickstarter oftast är begränsade i antal ju mer man kan tänka sig att stödja projektet, vilket kan innebära att de tar slut väldigt fort, medan den begränsningen sällan existerar på Patreon. Så det går att hoppa in sent i en produktion och stödja med stora summor utan problem.