Categories
Journalistik

SSBD: Varför läsplattor inte är tidningarnas framtid

Det här inlägget publicerades ursprungligen på Same Same But Different.

Mattias Fyrenius från TV4 nya medier påminde via Twitter i söndags om att läsplattor är det senaste hoppet bland amerikanska mediehuschefer. Hos cheferna finns en önskedröm om att mikrobetalningar i kombination med låsta plattformar ska vara lösningen för blödande nyhetsföretag.

Problemet är bara att läsplattor är ett farligt stickspår, även för mediehusen. Läsplattan är fel svar på en strukturell kris.

Johan Grafström på SVTi kommenterade Fyrenius inlägg så här: ”Är inte e-readers som tv-teatern på sin tid? En övergångsgrej till något som bättre utnyttjar mediet, men som kanske behövs.”

Själv tror jag inte att det behövs. Nyhetsredaktionerna kan göra tidning. De har gjort det sedan 1800-talet. I mitten av 1990-talet startades de första svenska dagstidningarna hemsidor. För Aftonbladet innebar det ett viktigt steg på vägen mot att bli Skandinaviens största dagstidning. Men i mångt och mycket var, och är, det fortfarande bara papper på nätet. Det nya mediet utnyttjades inte. Därför blev de också omsprungna av digitala natives, som levde mediet och använde dess fördelar maximalt.

Om mediehusen verkligen utnyttjar mediet kommer de hitta många nya uttrycksformer för journalistiken. Se den datadrivna journalistiken på Everyblock. Se Fredrik Strages Youtubiana. Se Las Vegas Suns bevakning av vattenbristen som hotar staden.

Tanken bakom läsplattorna är att den ska efterlikna tidningen och boken. Fördelen är att du kan köpa böcker och tidningar ur en i praktiken oändlig butik var du än är och bära med dig dem oavsett hur många de är. Men det är en ofullständig plattform. Den konkurrerar med pappersprodukter, en kategori den aldrig kan bli bättre än vad det gäller känslan av att hålla och bläddra i en fysisk produkt. På andra sidan skalan konkurrerar den med Iphone, Androidtelefoner, netbooks och andra mobila plattformar, en kategori den aldrig kan besegra vad det gäller funktionalitet och bekvämlighet.

Onekligen finns det intressant teknik i läsplattor. Inte minst e-inkskärmar. Men det är något som vi redan har sett byggas in i enkla bärbara datorer som One Laptop Per Child-projektet och som det finns långt gångna planer att använda i mobiltelefoner.

Återigen; tidningsmakare kan göra tidning. Åratal av experimenterande har utvecklat produkten. Läsplattorna riskerar att konservera den utvecklingen, att fixera ett beteende som måste få fortsätta att förändras. Framtidens läsande är inte nödvändigtvis samma som dagens.

Iphone, Android och andra lknande plattformar är ett rätt svar på frågan om framtidens läsande. E-pappersläsarna är fel.

En inte alltför vild gissning är att de mediehus som investerar i distribution av nyheter, vare sig det i form av data eller känslor, via olika former av programbutiker kommer på lång sikt kunna räkna hem större vinster än de som fokuserar på läsplattor. Läsplattorna är en nischprodukt, en historisk parantes. Möjligheterna att bredda affärsmodellerna är större i andra plattformar.

Categories
Journalistik

SVT:s arkiv – öppet för alla

SSWC 2009 - SVT vs. TV4 Johan Grafström, SVT, och Morris Packer, bland annat TV4, under en diskussion om de båda företagens respektive Play-tjänster på årets Sweden Social Web Camp. | Foto: Fredrik Johansson. I dag måste man gå till Avdelningen för audiovisuella medier inom Kungl. biblioteket (oerhört sexigt namn), tidigare Statens ljud- och bildarkiv, för att kunna ta del av den fantastiska som SVT och SR sitter på. Men du måste vara forskare för att få tillgång, och det går troligen inte att kopiera materialet. BBC har en plan att digitalt tillhandahålla alla program någonsin inspelade för alla boende i Storbritannien. Tanken är att allt som är finansierat av skattebetalarna ska vara tillgängligt för dem. Samma grundtanke återkommer i många andra områden, som kart- och väderdata (se Yr.no), och kommer vara en av flera stridslinjer under den närmaste tioårsperioden. Åtminstone på SVT finns nog liknande tankar. Frågan är bara hur tillhandahållandet ska ske. Här ser jag en intressant möjlighet. Eftersom det redan finns en organisation som jobbar med detta, före detta Statens ljud- och bildarkiv, ska de ansvara för att distributionen fungerar smärtfritt. De tillhandahåller alla program digitalt. Men de har, som i dag, inga tjänster för slutkunder, tittarna. I stället erbjuds alla intresserade företag och organisationer att ta del av materialet och distribuera vidare det till tittarna, vare sig det är i datorer, mobiler, tv-apparater eller någon annan enhet. Det innebär att majoriteten av lagrings- och distributionskostnaderna hamnar på leverantörerna. De får dessutom betala eventuella rättighetskostnader till arkivet eller relevanta rättighetsorganisationer. Å andra sidan är det fritt fram för dem att ta ut eventuella avgifter av tittarna.
  • Det innebär att organisationer kan erbjuda relevant arkivmaterial utan kostnad för tittaren eftersom de ser det som en samhällsförändrande tjänst som är värd att sponsra.
  • För ett företag som Headweb kan det vara ett material de erbjuder billigare än sitt övriga utbud med baktanken att kunderna ska fortsätta se andra program och filmer som kostar mer.
  • För ett företag som Voddler kan det vara ett material de erbjuder gratis för alla premiumkunder som ett incitament att får fler betalande användare.
  • För SVT skulle en sådan hör modell innebära att de kan a) knäppa TV4 och andra reklamkanaler på näsan; ”Se vilken kulturskatt vi kan erbjuda våra tittare” och b) argumentera för att licensavgifterna ska finnas kvar; ”Se hur vi tillgängliggör denna kulturskatt som ni betalt tillsammans”.
Categories
Framtider

Dagens kommunikationsvägar – Så fick jag reda på att Spotify var släppt i Appstore

Det första jag gör varje morgon är att kolla mejlen i min Iphone. I morse trillade det in ett meddelande från Facebook om att jag taggats i en bild av Niclas Holmqvist.

Bilden låg i hans album med mobiluppladdningar och eftersom det var någon vecka sedan vi träffades senast i köttvärlden blev jag lite konfunderad.

Klickade i alla fall på länken och såg en Iphone-skärmdump över spellistor från Spotify. Min var en av de taggade.

Spotify i Facebook

Sedan var det bara att snabbt gå in i Appstore, söka efter Spotify och ladda ner appen.

En första utvärdering visar att Spotifys akilleshäl är att det inte går att köra programmet i bakgrunden. Och är det något vi vant oss vid är det att kunna lyssna på musik medan vi mejlar, twittrar och surfar på vägen till och från jobb till exempel.

Ett annat problem som blir tydligt är Spotifys basala hantering av spellistor. Om man som jag har ett hundratal listor blir det väldigt tidsödande att scrolla igenom dem. Speciellt när man lägger till låtar i nya spellistor som ju per default hamnar längst ner i listan. Tror att det kommer skapas ett förändrat beteende där vi utan att tänka på det drar upp nya spellistor överst när de skapas.

I övrigt funkar lyssnandet klockrent.

Categories
Framtider

Den perfekta mobiloperatören

Internetdelning @ Sweden Social Web Camp (SSWC) Tjärö

Apple har skapat det perfekta utbudet av alla mobiltillverkare – årets modell.

Det finns bara en modell att välja på. Du väljer mellan olika mycket lagring respektive färgen på baksidan. Även det borde förenklas, alla borde egentligen vara svarta.

Denna produktmodell har visat sig starkt konkurrenskraftig mot de traditionella mobiltillverkarnas system av svåröverskådliga produktlistor. Fler mobiltillverkare bör ta efter.

Nokia till exempel borde kasta prestigen tillsammans med alla sina dyra telefonmodeller och bestämma sig en gång för alla att ta över low end-marknaden. Alla deras modeller skapas utifrån ledorden ”billigt” och ”enkelt”. Kan de bygga in internet gör de det, om det blir billigt och enkelt. Ignorera affärsmarknadens krav på Microsoft Word-stöd och liknande.

Gör telefoner med legoblocks-liknande möjligheter att enkelt lägga till eller ta bort funktionalitet efter hand som behoven förändras.

Även bland mobiloperatörerna borde det rimligen finnas utrymme för en Iphone-liknande abonnemangsmodell. En high end-operatör som skapar det perfekta abonnemanget för Iphone-användare.

I abonnemanget ingår fri datatrafik, utan tak, för en fast kostnad. Samtal, sms och mms kan användarna välja mellan att alternativt betala en fast kostnad för eller betala för löpande.

De löpande priserna för samtal, sms och mms motsvarar kostnaden hos de dyrare operatörerna medan de fasta priserna, inklusive abonnemangskostnaden, motsvarar kostnaderna hos de billigare.

Det revolutionerande med abonnemanget är nästa del. Vi utgår från att Apple fortsätter sin tradition att släppa en uppdaterad version av telefonen varje år under sommaren. Därför ingår självklart en ny telefon varje år i abonnemanget. I samband med lanseringen av årets nya modell skickas det ut ett meddelande till alla kunder om var de kan byta ut sin nuvarande telefon. (Operatören har inga egna butiker utan samarbetar med andra existerande affärskedjor.) De gamla telefonerna samlas in och säljs upplåsta till kunder som av olika anledningar är låsta vid andra operatörer eller kan leva med att använda förra årets modell.

Det användarna ställer upp med är att låsa sina abonnemang hos operatören minst fyra år.